Aftonbladet – 16 september 1861, sida 2

. Om äfven det bruna håret haft en skiftning i grått, om också den fria, genomskinliga kinden haft skrynklor huru många som helst, så skulle likväl det uttryck af mildhet, som kommer inifrån, alltid stå qvar och tränga djupt till hjertat. Det var ett af dessa anleten, som göra en godt att se, ty de skänka genast ett intryck af moraliskt värde och vinna ögonblickligt förtroende. fönnes drägt var af en qväkarlik enkelhet både till tyg och form: en grå klädning, en mörk kappa af vattentätt tyg och en grå plyschhatt; den snöhvita kanten af en tätt åtsittande mössa utan band eller spetsar gaf åt ansigtets rena oval ett något strängt behag. Lavinia var storligen villrådig huru hon skulle anse denna mössa, hvilken ej hade ringaste likhet med hvad man vanligtvis kallar neglig6er; snarare hade den tycke afren nattmössa och föreföll högst illa öfverensstämmande med egarinnans ålder. Bars den måhända till åtlydnad af någon läkares föreskrift, eller till ett tecken att hon tagit afsked af verldens dårskaper? I sånning tycktes äfven den okända fästa så ringa vigt vid yttre utseende, att denna sednare förmodan ingalunda var orimlig. Och om så var, hvad hade väl kunnat skilja den, som var så upg och af ett så angenämt utseende, från verlden? Det finnes ansigten som vi med eller emot vår vilja icke kunna låta bli att tänka på — ja, vi erfara ovilkorligt ett oemotståndligt begär alt känna deras egares lefnadsöden. Lavinia skulle velat gifva mycket för att veta något om sin Vackra reskamrat — hon skulle äfven velat gifva litet för att känna ämnet och arten af det intresse, som i så hög grad fästade hennes uppmärksamhet vid tidningsbladet. Att detta intresse var af en plågsam art, hvad helst det nu måtte vara, det syntes