Aftonbladet – 16 september 1861, sida 1

nan lade i Lävinias hand en vacker broderad börs och sade hastigt: Behåll denna till ett minne af mig; jag har sjelf sytt den och ämnade den åt Augusta; je vet att ni af denna orsak skall sätta dubbelt värde på den. Det ligger något pengar deri, som ni ej får ka att emottaga, cmedan jag derigenom skall känna mig lugnare för er. Jag -behandlar er blott som om ni vore min dotter; det är alltid nödvändigt på resor att hafva ie med sig, om någonting oförutsedt skulle inträffa. Lavinia tog börsen, kysste den och handen som gat den, men vågade icke göra något försök att tala. Nu ljöd klockan för -afresan. De båda unga flickorna föllo i hvarandras armar och höllo hvarann länge omfamnade. CAck! måste det verkligen ske?4 utropade lady Augusta med en bedjande blick på sin mor. 0 Det måste ske, sade Lavinia med fasthet, 4ty det är synbarligen Guds vilja. Hans vilja är den rätta, hvilken har bestämt min lott bland de ringa; min pligt är det att med undergifvet och Törnöjsamt sinne bära mitt öde; bjelp mig att göra det, min dyra vän. Gud välsigne er, lady Willingford! Gud bevare dig, min egen älskling!4 Och Lavinia måste skyndsamt lemna platformen för att stiga upp i en af vagnarna. Ack, huru ånga afsked hafva ej dessa bangårdar bevittnat! — ej mindre smärtsamma, emedan de äro sammanpressade inom några få minuter! SEXTONDE KAPITLET. Provins-roson. Då Lavinia hade intagit sin plats i vagnen, nedfällde hon sin slöja och — värt