Aftonbladet – 16 september 1861, sida 1

i den ståtliga alln af gamla ekar, fick se en älsklig, välbekant gestalt som med snabba steg kom dem till mötes! Vagnen stannade vid ljudet af en klar röst som gladt ropade hennes namn; hon hoppade ur och var i nästa ögonblick sluten 1 sin kära, trofasta väns, lady Augustas armar. Låt oss visa lika mycken grannlagenhet som grefvinnan och lemna de unga vännerna i en ostörd re dagars löte-å-töte. Som vi veta, hade Lavinia mycket att meddela och vi kunna lätt föreställa oss dem — den ena be ättande sina händelserika öden från tiden af deras skilsmessa, den andra uppgörande planer för framtiden. Vi lefva alla egentligen af minne och hopp; det närvarande ögonblicket, en flygtig egendom som vi knappt hinna kalla vår, innan den åter är försvunnen, Bpptar blott ringa lats i lifvets förbi-ilande hägringar. Derpå king vi vara förvissade, att bland alla den flydda tidens minnen som framkallades blefvo ej de månader som tillbragtes i Rom och den trohjertade Dominichino glömda, på ena sidan, liksom, på den andra, hoppet om ett snart och glädjefullt sammanträffande vid Weymouth ej saknades bland:de öfriga ljusa framtidsdrömmarne. Weymouth skulle blifva en mycket angenämare badort än Brighton. Kanske skulle Lavinia varit litet böjd för att med en skymt af tvifvel skaka på hufvudet åt alla dessa förhoppningar; kanske hade hon äfven uttalat sin fruktan; men vid åsynen.af den milda mun, som fick ett sådant drag af ledsnad, behöll hon sin mening för. sig sjelf och låtsade till och med hysa ett förtroende till att de åter skulle träffas, som: hon sjell ej erfor. Hvartill skulle. det: väl gagna att förstöra dessa illusioner, .som egde den varmaste tillgifyen