Aftonbladet – 14 september 1861, sida 3

——— träffas — (huru glad hon skall blifva åt att få se eder!) — innan ni lemnar London, som ni säger er önska att få göra. Vi skola sedermera ta!a om edra planer, men vill ni ej nu först lemna mig ert fulla förtroende, på det att jag må blif.a i tillfälle att bedöma huruvida det icke finnes något annat val för eder än att blifva antingen guvernant eller sällskapsdam? Lavinia var fullkomiigt beredvillig att skänka lady Willingford sitt hea förtroende. Ej det minsta af den sorgliga berätte se som mr Jones hade meddelat henne blef doldt för grefvinnan, som således nu fick veta huruledes den verkliga Lav nia Jones hade dött redan som ett litet barn, huru af snikenhet och egennytta den lilla Lavinia Holywell had blifvit utgifven för att vara det aflidna barnet, och huru en af de medbrottslige i detta bedrägeri, Lavinias mor, hade skickat efter mr Jones och bekännt alltsammans för att lugna sitt samvete. Ej heller blef der döense qvinnans uselhet och att hon aldrig varit gift fördoldt, utan alltsammans öppet och utan tvekan meddeladt. Så tydligt allt detta bevisade att ingen skyldskap egde rum mellan mr Jones och Lavinia, så förklarade det dock ej, elier rättfärdigade det afgörande steg hon tagit, att afbryta all bekantskap med honom. Tillfrågad härom, sade Lavinia endast: 4I sanning försäkrar jag er, mylady, att jag icke hade något annat val. Grefvinnan måtte älven i sin natur haft något af sin dotters häftighet — med sådan liflighet utropade hor: cen boven! CHan ville tvinga mig att gifta mig med honom, tillade Lavinia som insåg nödvändigheten af att rätta det felaktiga intryck hennes ord hade gjort.