Aftonbladet – 14 september 1861, sida 2

brast i den häftigaste gråt. Paolo föll på ett knä och kysste bort hennes tårar. På boulevarden syntes Paolo icke till för den närmaste tiden. Osäkra berättelser att han hade blifvit sedd i Fontainebleau och vid S:t Germains, i sällskap med en dam, kommo för Du Genres öron, hvilken efter vidare efterforskningar gjorde sig förvissad om att hans romerska vän hade hyrt en liten pied-å-terre vid Avenue Montaigne oeh derjemte hästar och vagn samt antagit kusk och betjent. Du Genre kände sig orolig och blef det i ännu högre grad, dä han oväntadt erhöll besök af italienaren och fick del af hans ärende, hvilket framställdes med feberaktig hbäftighet. Paolo behöfde nödvändigt femtusen francs inom tre timmar. Du Genre hade ej sjelf summan, men hoppades att kunna anskaffa den — på samma gång kunde han ej afhålla sig från att varna för faran af att så brådstörtadt skaffa en stor summa pengar. Paolo plågades af tillrättavisningen och svarade med någon bitterhet att han snarare hade väntat att få höra lyckönskningar än förebråelser. Han gjorde sig ju till en narr — just hvad hans vänner från början hade önskat att han skulle blifva. Du Genres samvete slog honom och i sitt bjerta önskade han miss Celina för böfveln i våld. Han skulle gerna hafva velat yppa alltsammans, men han såg att Paolo ej var i ett sådant sinnestillstånd att han skulle lyssna till förnuftets röst — och tföröfrigt — hvartill skulle det gagna numera? Det onda var skedt och kunde ej blifva ogjordt igen. Pengarne anskaffades, ehuru ej utan svårighet. af sin revers på summan, att återbetalas om en månad och med sex procent i ränta pr månad. De femtusen francs blefvo lika fördelade mellan mll Ce