Aftonbladet – 13 september 1861, sida 3

n pligt äf fylld, de segra mina leder; Bitt värf är öfrigt, äfven det är mitt. Fritänkare jag nämns, det är, min heder; Friboren är jag.och jag tänker fritt ; Dock vet jag att; hvarhelst min tänke hunnit, Har ytterst dig den sökt och dig blott funnit, Du, 1 hvars vilja lifvets banor gå, Detväp till dig jag bliekar mot det höga, Här, der blott döden ser med slöcknadt öga, Kan utan viltnen jag dig tacka få. Du skänkt mig åter fosterland och vänner, Den stund vårt opp vardjupti mörker sänkt, Du skådar allt, ransaka hvad jag känner, Och se, om jag vet skatta hvad du skänkt! Må slafven för sin Gud i stoftet ligga; Jag kan ej krypa, har ej lärt att tigga, Jag söker gunst ej, och begär ej lön. Jag vill-blott sad inför ditt. anlet stanna, Med eldadt hjerta och med upprätt panna, Det är min manliga, min fria bön.? Du gaf mig kraft att stridens massor hvälfva I omolslåndlig fart från trakt till trakt: Min kropp är bräckfoch mina lemmar skälfva, Hvåd nde jag förmått af egen makt? Ja, jag hår segrat. . Kringhvärfd, innesluten, Ser Finlands här en väg till räddning bruten, Bd ban till bragder öppnad genom mig; Dock, är det du, blott du, som frälst oss alla, Min-Gud, .min-broder, hur ja dig må kalla, Du segergifvare, jag tackar die! Så talte mannen, och hans öga sänktes, Han. steg till häst och syntes snart ej mer; Och dagen slöts; och nattens tårar stänktes På dödens skuggomhöljda skördar ner. O fösterland, hvem, spanar dina öden? Förborgadt är, om lyckan eller nöden Bngång skall röjas i din framtids draga Men, hör du jublar, då, men hur, du klagar, Skall ständigt dock bland dina skönsta dagar Du minnas denna, minnas Döbelns dag: aa