Aftonbladet – 13 september 1861, sida 1

De flesta bland dess medlemmar luta ät republiken; men trohetseden och det I fosterländska begäret att undvika allt, som T kunde vara menligt för Italiens pånyttfödelse, fäster dem provisoriskt vid det konstitutionella konungadömet, hvaråt de önskade ifva en så bred grundval som möjligt. rofferio, Guerazzi och andra ha mer än en gång i sina tal förordat allmänna rösträtten. Det är i denna purkt som venstern är en smula enig. I alla andra frågor är den mer eller mindre söndrad. Det finnes t. ex. vissabland dess medlemmar, hvilka gerna skulle medgifva påfvens verldsliga makt, under det andra åter icke ens skulle vilja låta honom få behålla sitt andliga välae. Och hvad som är ännu besynnerligare — man finner ihom vensterns leder några enviså anhängare till dessa lemningar af feodala institutioner, som hittills inom Italien förhindrat egendomens cirkulation och i följd deraf nationalrikedomens naturliga utveckling. Med undantag af dessa ideer orh republik och allmän rösträtt, hvilkas verkliggörande förbehålles kommande tider, representerar venstern snarare förhoppningar och känslor än principer. Detta förklarar hvarföre detta parti är så föga homogent och hvarföre det icke alltid utöfvar allt det inflytande som det annars tycktes böra epa. Ni kan ej styra, sade en dag hr La Farina till venstern. Det skulle vara för er en omöjlighet att komma öfverens. Ni har ju icke ens ett prosram.4 — Vårt progrämX, svarade stolt hr Crispi, är att kämpa för friheten, att taga upp makten när den ligger öfvergifven på torget och att draga oss tillbaka när revolutionen en gång är gjord, för att drifva på framåtskridandet af de idter och de institutioner, som intressera menskligheten. — Detta var ett högsinnadt språk, och för hr La Ffrina, som icke var känd för att vara bland dem, hvilka draga sig tillbaka dagen efter en lyckad revolution, borde meningen vara fullt tydlig. Olikheten i åsigter, och man skulle kunna tillägga deras o ammäanhang, är icke den enda omständighet, som är menlig för vensterns och dess medlemmars inflytande. Hvad som måhända ännu mer försvagar densamma och gör att den aldrig kommer att spela någon stor roll, så framt den cj förändrar sin taktik, är den fullkomliga frånvaron af disciplin. Den synes vilja uppoffra allt för det personliga oberoendet; hvar och en vandrar sin egen väg, utan att bekymra sig om sina grannar. Man förgäter alltför mycket, att partier, som endast öfverlägga, äro värnlösa; att deras rörelser måste bestämmas af en gifven regel, vid äfventyr att, huru stort deras värde för öfrigt än må vara, förete en anblick af den bedröfligaste vanmakt. Hvad kan väl vara orsaken till denna terdens att isolera sig hos dem som försvara samma sak? Individuella anspråk, hvilka alltid äro förhanden och mera tilläfventyrs i Italien än annorstädes, hafva tvifvelsutan härnti en stor del; men förnämsta orsaken. måste sökas uti den fallna styrelsens politik, som hade till ändamål och resultat att söndra sinnena. Det är väl sannt, att denna olycksbringande politik icke alltid lyckats. Sinnena närmade sig hvarandra mer än en gång, om ej offentligt, åtminstor,e i hemlighet, och det af regeringen brutna bandet återknöts i det fördolda. Mer,sammansvärjningars disciplin, ehuru anv ändbar emot despotismen, försvinner nödv ändigt i och med friheten. Denna slags di sciplin är aessutom en dålig skola för det offentli lifvet; den vänjer för mycket sinnena vid misstroende. Den förmår väl i farans stund gruppera och förena dem; mer, då faran en än? väl är förbi, så faller ma n, likasom utföre-en naturlig sluttning, till baka i samma tillstånd af isolering. Tvennr; namn, tvenne inflytelser bidraga att sanam anhålla venstern och förena dess krafter, gutför benägna att splittras: Garibaldis och Mazzinis. Den förre har, som man vet, 3lott en gång uppträdti parlamentet; den sednare: har ej plats der; men båda utöfva, ehuru på afstånd, ett mer eller mindre direkt ivflytande på denna del af församlingen, som ofta från dem emottager ingifveiser. I likhet med majoriteten har ock venstern sina tidningar. Dess mest inflytelserika oran är obestridligen Diritto, som räknar flera års tillvaro och som utkommer iTurin. Den har till språrxrör i Milano Unita Italiana, som i början kom ut i Genua. En annan genuesisk journal Movimento försvarar äfvenledes partiets åsigter. Nuova Europa i Florens tjenar samma syften, men har ställt sig ur teoretisk syhpunkt på en mera framskriden punkt. Venstern räknar ock bland sina organer Popolo d Italia, som stiftades i Neapel dagen efter. bourbonernas . fall. och som redigeras af Saffi, Boni, Dassi och några andra representanter för de demokratiska id6erna.. Härtill må läggas. Precurseore, hvilken utkommer i Palermo. Det förhåller sig. med vensterns tidningar på. samma sätt som, med. majoritetens och regeringens, Med ett eller par undantag förråda de ännu mycken oerfarenhet och up; fylla blott till hälften det kall som är dem anförtrodt. De äro i behof vt stadga och utveckling, om de vilja, söka med fr amgång tjena demokratiens sak. Hvad mar, isynnerhet har att lägga dem till last är. att de ej tillfyllest tala till folket, hvilket, i Italien likasom annorstädes och der måb.ända mer än annorstädes behöfver upplysas om sina rättigheter och sina ligter, ov: hvilka regeringarne alltför länge ållit dem i okunnighet. Emelle.n venstern och majoriteten, hvilkem sednare.,, som man sett, i sig innefatta; både högern och centern, står en liten parlamenarisk ,grupp som ej räknar mer än några få medlemmar, men som är förtjent af ett ögon blicks. uppmärksamhet... Det är tredje pw :tiet,: hvilket jag hört benämnas ministr .rnes -parti?,..emedan de män, af hvilka det är sammansatt. nästan alla ha varitledr mö