Aftonbladet – 12 september 1861, sida 2

bref till den lilla målaren och derpå ett mindre långt, men: derföre ej mindre vänskapligt till Clelia, hvilket låg inneslutet i det till hennes trolofvade, och dessutom en invisning för Salvator att lyfta tusen s-udi. Med samma post skref han till sin jurist för att underrätta honom om hvad han hade gjort och för att meddela sin önskan att hädanefter, utan vidare uppmaning från honom, en summa af sextio scudi månatligen skulle betalas till den person som han redan nämt. Sedan detta var gjordt, gick Paolo ut för att rå sin frukost och åt den med en förträfflig appetit, ty tillfredsställelsen af den hjelp han varit i tillfälle att lemna sina vänner fördunklades icke af några dystra föreställningar , rörande tillkomsten af den förmögenhet hvaraf han kommit i besittning — dessa dystra föreställningar som för två månader sedan så envist hade förföljt honom. I ridskolan träffade han vicomten och Du Genre; de väntade särskilt på honom, sade M. du Verlat. En af skolans habitugs skulle gifta sig, och enligt ett antaget bruk måste brudgummen gitva en souper de gargons åt de bästa eleverna. Valet af gäster hade blifvit lemnadt åt vicomten i hans egenskap af hedersledamot, och Paolo fick naturligtvis ett af de främsta rummen på listan. Det skulle hafva varit svårt, ätven för den som varit böjd derför, att afslå en bjudning som innebar en så smickrande artighet; men Paolo ivar vid sitt nuvarande lynne ingalunda hågad att visa ovänlighet emot några af sina bekantskaper, och följaktligen antog han tacksamt den utmärkelse som blifvit erbjuden honom och hans skicklighet som ryttare. M. du Verlat såg mycket nöjd ut då han sade: Vi skola träffas klockan tolf i natt hos Barruel.. Ni vet ju hvar jag menar; hvarom ej, så är Pelissier med i sällskapet och kan visa er vägen. Farväl till dess och kom ihåg att ni ej behöfver göra någon toilett.t Några få timmars ennui4, tänkte Paolo för sig sjelf, då han vid tolfslaget, arm i