Aftonbladet – 11 september 1861, sida 3

Vt DLIUIGIIIL, AIGA ALVA ICA AUBUAMLID Blas Några andra spår efter honom och de medsläpade bojorna har man ännu ej funnit. PN — Från en svensk militär som ingått i nordamerikansk krigstjenst och vunnit anställning vid en under general Fremont stående kår i staten Missouri har Dagligt Allehanda mottagit en korrespondens, daterad Cap Girardvau i Missouri den 12 Augusti. hvarutur vi tillåta oss attåtergifva följande: Anländ till Newyork den 18 Juni med, såsom jag trodde, värdefulla rekommendationer från Sverge, samt ordres till t. f. generalkonsuln att, i hvad på konsulatet an kommer, understödja mig till befordrandet af min önskan att erhålla anställning i unionsarmån, ansåg jag mig i detta afseende ej böra möta särdeles stora svårigheter. Häruti bedrog jag mig fullkomligt, ty den. gentlemannen befattar sig aldrig med sådana bestyr. Min öfvertygelse är att den nuvarande konsulns närvaro i Newyork förorsakat många landsmäns olycka. De komma dit med hopp att ge om hans inflytande och kännedom f landet erhålla någon födkrok af hvad slag som helst och hänvisas alltid af honom, efter misslyr kadt bemödande å egen sida, till demoraliserande yrken, såsom arbetare i kolgrufvor, brobesökare och dylikt, hvarigenom de erhålla sällskap af utskummet från alla möjliga nationer, och hvilka befattningar utan någon rekommen: dation äro tillgängliga för alla uslingar; följden häraf är att de söka tröst i glaset för sitt lidande, efter några månader stryka omkring såsom brottslingar eller i bästa fall sluta sitt elände på gatan eller en sophög. Om Sverges och Norges konsul hade den ringaste sympati för sina landsmän, så skulle han snart sätta en gräns för det : högsta grad oförskämda prejeri, för hvilket de stackars emigranterna alltid äro blottställda. Vid deras ankomst till Newyork hänvisas de till ett hus Castellgarden, hvarest de gratis finna natt!ogis och der genast en gentleman infinner sig, som presenterar sig såsom svenska församlingens själasöijare i Newyork. Han inbjuder dem till betelskeppet, hvilket tjenstgör såsom kyrka, för att tacka Gud för en lycklig öfverresa, hvilket enast med varmaste tacksamhet antages. öfter läsandet af en helt kort bön öfvergår han genast till sina egna lidanden och penn ngebekymmer, samt tvingar de enfaldige emigranterna, genom hotelser med Guds förbannelse och ständig motgång i detta landet, att gifva ifrån sig en icke obetydlig del af hvars och ens tillgångar. Man har således alt sjelf, med svag kunskap i språket och fullkomligt okunnig om lokala förhållanden, söka sig anställning, gå från gata till gata, från his till hus. Jag begaf mig fördenskull till Washington 240 engelska mil från Newyork, för att personligen förevisa mina rekommendatio: sbref och söka anställning, men undlägnades alltid med samma svar: Gå till den svenska ministern för alt genom honom blilva förestäld general Scott m. fl.; i annat fall vore det omöjligt att få tala vid dem, emedan deras till tjensten anslagna tid är så upp agen nu till följd af kriget. Som der ingen svensk minister nu finnes och lefnadskostnaden i Washington ä 8 gånger så stor som i Sverge, men i Newyork endast 4, så fann jag räådligast att dit återvända och befann mig ej långt från nödvändigheten att etälla mig i ledet och se f. d. kypare, källarmästare. bodbetjenter och dyhkt folk såsom mina officerare. Många landsmän, hvaribland åtskilliga f. d. officerare, hafva af behofvet blifvit bragta derhän, att gå från sina föru lönande yrken till armån, alldeustund alla fabriker och bissness, som de här kallas med undantag af krogarna, stå stlla och således alt tillfälle till arbete är afskuret. Då här nu ingen finnes att hålla nationens anseende vid makt och man saknar ryggstid af en minister eller konsul samt ei tillegnat sig den amerikanska oförskämdhe ten, finnes för de flesta ingen annan ut är än att gå i ledet såsom simpel kar . Värfningen tillgår på följande sätt. En person med några dollars i fickan, som ege: mågot litet pol echör, anmäler sig ho: guvernementet såsom regementschef, ätage: sig att anskalla t. ex. 1000 man. I hän delse guvernementet antager hans anbud annonseras genast derom på alla gathör och i tidningarna, stora t; cken spännn: öfver gatan mellan h om skyltar fö, värfningsbyråer, hvur plikanter antecl na sin önskan att gå såsom kapten, löj: nant, sergeant ell r soldat. Då truppen re dan blifvit anvärfvad, väljer den bland d föreslagna officerarne sin öfverstelöjtnen :sin major, kapten 0. s. v., ända till och mu: korporal. Det är ej sällsynt att den, scr :antecknat sig alt g: såsom soldat, tvingr att antaga officerstjenst, då ban dertill bi: vit vald, emedan ban är känd att hafv: litet penningar och många supbröder. De reguliera armån är för uärvarande 15.00 man goda trupper och volontärarmen 200,000 de uslaste man kun tänka sig. Jag hu hatt det ninet alt ce dem en enda ovana