Aftonbladet – 11 september 1861, sida 3

SyttteeEn: Rättegångsoch Polissaker. Mordet å soldater Nordell. Å Långholmen fortsattes i går inför krigsrätten, till hvars handläggning ifrågavarande mål blifvit remitteradrt, ransakningen angående detta brott. Såsom ordförande fungera e majoren vid Svea artilleriregemente grefve Wrangel och såsom aktor uppträdde stadsfiskal Kock, dertill förordnad af justitiekanslersembetet. Något nytt i bevisningsväg har vid de af krigsrätten nittills hållna förhör icke förekommit 1 hufvudsaken; men deremot har i åtskilliga biomständigheter en fullständigare utredning vunnits. Lundgren fortsätter att förneka det han burit våldsam hand å Nordell. Det enda han medgifvit är att han ryckte geväret från soldaten; men huru Nordell kommit i sjön förklarade han sig ej veta. Carlsson bestrider likaledes all delaktighet i mordet under uppgift, att han vid tillfället var så uppskrämd, att han ej såg hvad som passerade; han förklarade likväl att han vore öfvertygad derom, att Lundgren föröfvat erningen. Skog deremot har öppet erkänt, att Tondsren kastat Nordell i sjön; men bestrider att sjelf ha haft någon del deri. N Hvad de berättelser angår, som flickan Österberg, gossarne Rosing och Eriksson, hvilka från Rackarbergen äsett mordet, afgifvit, bestred Lundgren i går allt afseende å dem, enär det enligt hans förmenande varit omöjligt för barnen att, från den plats hvarpå de stått, i anseende till det långa afståndet kunna se hvad som asserat på sjön. Efter förhörets slut företogo derföre krigsrättens sanylige ledamöter en utfärd i båt till det ställe i Årstaviken, der Nordell omkommit. Af två medföljande soldater, som verkställt draggningen efter Nordell, utvisades stället der liket blitvit anträffadt. Rättens ledamöter togo derjemte en noggrann kännedom om lokalen i öfrigt, för alt rätt kunna bedöma de afgifna vitt;nesmålen. Härefter begaf man sig till Rack. bergen och besteg taket å vattenreservoaren , der flickan Österberg samt gossarne Rosing och Tsriksson voro till mötes. De vittnesberättelser de afgifvit upprepades nu för dem och finga de utpeka huru fånzsärne kommit roende, huru soldaten blifvit kastad i sjön och huru fångarne derpå hastigt rott åt stranden. Flickan Österbergs Berättelse var isynnerhet redig, då hon nu från stället fick utpeka och beskrifva huru allt tillgått. Äfven gossarnes uppgifter instämde med Hickans berättelse. Rättens ledamöter vunno härjemte en klar öfvertygelse om, att barnen