Aftonbladet – 11 september 1861, sida 3

ldlucr HUOBOGT 11, Kal UEVIVIUTMIIRTIA HAUS versera med vänner och anförvandter, kurder och köpare på flera hundra mils afstånd.. Den som letver efter. hundra år skall 1ö se det och ännu mer. Några dagar i Norrland. En reseskizz. (Forts. fr. måndagsbl.) Föreståndaren för Westernorrlands oci Westerbottens landtbruksskolor äfvensor. länsagronomen Hjort voro tillstädes och re: dogjorde för sin erfarenhet. Den senare had medfört en väl sorterad samling af nyar landtbruksredskap och maskiner, hvilka met stort intresse beskådades af allmogen. Åt skilliga af dem blefvo på stället afyttrade: till allmogen och än flera beställdes. Sålunda har inom länet försålts flera tröskverk, både af Pinots på Näfveqvarn och ai Barrets på Ölfverrum tillverkade; likalede: hästhackor samt såningsmaskiner för gräs och roffrö. Woods slåtiermaskin, tillverkac på Öfverrum, försöktes, väckte stor uppmärksamhet och får sannolikt betydlig afsättning inom länet. hvars jordbrukare, som allmän: lida brist på arbetare, med intresse omfatt: all sådan redskap som åstadkommer arbetsbesparing. Hr Hjort har redan inom länet afyttrat landtbruksredskap för 6000 rdr och gräsfrö för 11.000 rdr, allt bevisande att intresset för ett förbättradt jordbruk har vak nat. — Efter mötets slut inbjöd den gästfrie ordföranden en betydlig del af mötetr medlemmar, till ett antal af 200 personer, till middag, som serverades i det rymligs skolhuset. På aftonen återvände en del ai dem, som bevistat mötet, till Örnsköldsvik på en liten ångbåt, i hvilken jag igenkände en gammal bekant — nemligen ångbåten CDjurgårdsbrunnt— som nu eges af ett bolag och begagnas för dagliga turer uppåt Själevadselfven, mellan Örnsköldsvik oc en lastageplats Galasheden i grannskapet af de: vackra och särdeles väl skötta Mo bruks och sågverk, tillhörigt grosshandlaren Kempe. Inom det vidsträckta Själevads pastorat har största delen af den egentliga högsko gen redan blifvit afverkad. Man skulle dera! lätteligen vara böjd för antagandet att all Mogens ekonomiska ställning numera nalkas en bekymmersam period. Men så är dock långt ifrån förhållandet. Allmogen har redan med stor framgång egnat sig åt jord bruket, som svårligen Jon med verklig förmän idkas gemensamt med skogsafverkningen. Man kan också med allt skäl säga. att yxan är plogens föregångare. — Det är för öfrigt långt ifrån så illa beställdt mec skogsförödelsent i Norrland, som man of ficielt uttalar. Afverkningarne gå visserli gen med hvarje år allt högre uppåt och inå landet och vattendragen, men ofantliga skogs vidder finnas ännu att anlita, ehuru arbets kostnaden dervid naturligtvis successive sti er. Denna omständighet måste hafva til följd, dels att endast fullt tjenligt timme: afverkas, hvarunder det ännu icke mogn: får växa till, och dels sågningen verkställe: med ökad omsorg, och att, så vidt sig gör: låter, det myckna affallet vid sågverken vid: mera än nu sker kommer att tillgodogöras. Det är äfven faktiskt, att i samma mån skogs afverkningen fortgått, har också Norrlanc — och af lätt insedda orsaker — vida min dre än tillförene varit hemsökt af förstörand. nattfroster, hvilka numera ytterst sällan oci då blott på mindre områden inträffa. De, som i bästa välmening ifra mot dei stora skogsafverkningen i Norrland, fästa vid: mindre uppmärksamhet än skäligt är på de successiva återväxten, hvilken eger rum naturlig ordning, fastän föga märkbar för dem hvilka åldras hastigare än skogen tillvexer Redan på 1730-talet tyckte man sig finn: att de norrländska skogarne voro hård medtagna, och man yrkade redan då pi inskränkningar. Samma klagan fortfar ännu Men ändock ser man hvarje sommar mång: tusen tolfter vackert sågtimmer i elfvarn. ipflottas i de stora bommarne vid såg verken. Man hör alla medgifva att ännr några år kan väl afverkningen fortgå — tmen då ——. Emellertid, hvarifrån skull allt detta virke komma, om ej ätervext a: skog egde rum? Man dömer efter skogens beskafienhet utmed de stora lätt tillgänglig: vattendragen, men påaktar icke att ofvan för dessa ligga ofantliga skogstrakter, som ej bli tillgängliga förr än de nedanför lig gande afverkats. Det är derföre sannolikt. att med de norrländska skogarnes totalr utrotning långtifrån är så farligt, som mar föreställer sig, och visst är, att på de ställen der sågtimret tager slut — ved till husbehot saknas ingenstädes — der ligger det öppen dag att omtankan och arbetskraften med ifver egnas åt uppodlingar och jordbrukets förbättrande. hvartill norrlandsallmo gen just genom sin skogsafverkning eger kapitaler att använda. Sålänge åter skogsafverkningen i större skala fortgår, der mäste jordbruket åsidosättas, ty det sednare kan icke täfla med den förra i arbetslöner. På alla de trakter der skogen är lättare tillgänglig har också priset på densamma högst betydligt stigit, och man försäkrade mig också allmänt, att i samma mån skogens värde ökats, fredas den också alltmera, tills den återigen blir huggbar. Lätteligen inses, att i trakter, der, såsom fallet varit i hela Norr land, skogstillgången varit så riklig, att sedan äldsta tider allom varit medgifvet at! fritt afverka skog äfven på allmänningarna. hvilket ock i äldre skogsordningar uttryckligen tilläts — der skola försöken att inskränka en sådan rättighet möta ifrigt motstånd, serdeles då föreställningen är djupt inrotad att den skog, som ingen vårdat, är allas egendom. Följaktligen uppstå snari sagdt oöfvervinnerliga svårigheter lör der ytterst fåtaliga skogsbetjeningen att behörigt tillse och vårda kronans skogar i de norrländska länen. I st re skala är denna vård I a ;