Aftonbladet – 11 september 1861, sida 1

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO.) Bodens egare steg u såg på henne, såg på de små händernas gömda i fina handskar, granskade med en blick de vackra roportionerna i hennes gestalt och meddeade sitt godkännande af det belu genom. en vink och ett menande grin till någon, som stod bakom Lavinia. Den qvickögda, hjulbenta lilla karlen, som emottög detta stumma meddelande, var ingen mindre IN son än förste bokhållaren, hvilken på tå smög sig fram till Lavinias sida och gjorde ett försök att titta under slöjan. Då detta företag blef bemärkt, we han en mycket menlös min, tog emot broderiet, som hans principal räckte honom, betraktade det och frågade om det var till salu. Sedan han erhållit ett jakande svar, sade han: Med er tillåtelse — och utan att vänta på nå gon sådan låtsade han vilja mäta ärmlinningarne kring Lavinias handleder och lyckades dervid vidröra den vackra handen och armen mycket mer än som var behöfligt. Hon drog den hastigt tillbaka. Hå, hå, inte behöfver ni vara rädd för mig; mitt skinn är lika godt som ert, miss?, sade han; skola vi göra upp affärer med hvarandra, så får ni också lof att visa er litet mera förekommande. Lavinia svarade intet, men upprepade blott sin fråga till husbonden: 4 Vill ni köpa dessa saker, sir?( mJa, visserligen, svarade han med en ny vink åt sin bokhällare; men ni kan väl 4) Se A. B. mr 150-154. 155, 157—159. 162, 163—184, 186, 187, 194—200 och 202—208.