Aftonbladet – 11 september 1861, sida 1

sande på goltvet bredvid sin bädd, lyckligtvis utan att hafva skadat sig. Menniskan är ibland vid en sinnesstämning, som gör henne böjd för att fästa sig vid antryck, som hon emottager af nästan barnsliga anledningar och som ingalunda kunna gillas af. förnuftet: Lavinia befann sig nu vid en sådan sinnesstämning, och ehuru dåraktigt det kan synas, drog hon den olada slutsatsen af sin dröm, att hon kände sig nästan. viss på Paolos välbefinnande. Vi a icke missunna henne denna känsla af vidskepelse, då vi besinna hvilken tröst den skänkte henne och huru väl; hon behöfde en skymt af glädje. 4 Återväckt förtröstan till Gud, förtroende till :sina medmenniskor och en stärkt fö-resats. att af hela sin makt hålla modet. uppe, viss att hjelpen nog skulle komma, dessa voro de känslor hvarmed Lavinia: åter uppstod efter sitt öfvergående anfall af modlöshet. .Någon annan utväg för att finna. sin utkomst än den hon redan hade valt — nemligen att. söka en guvernantsplats och under tiden vinna någon inkomst genom broderier — kunde hon icke uttänka för sig, Att besvara annonser, vare sig skriftligen eller personligen, uppto; blott. en. rihga del af hennes tid; hela led öfriga användes till hennes arbete. Hon blef så girig på hvarenda stund att hon ej ville unna sig en fjerdedels timme till sin middag — och hvilken middag! Om sparfvarna, so.n hon hade tämt att komma å fönsterposten och upphemta brödsmuor ur hennes hand, voro för långsamma att åtlyda hennes . kallelse, bannade hon dem; för att de borttogo för lång stund af hennes arbetstid. Men äfven den fattigaste har sitt öfverflöd.. Hon hade ock sitt slöseri — någonting att vårda och skydda,