Aftonbladet – 11 september 1861, sida 1

ville se er utan flor, och derföre ljögo de ihop den der historien att de måste veta huru ni såg ut. Just ett par illistiga skälmar! Skönhet är en sorglig gåfva för den fattiga och blygsamma. De tycka sig göra ett riktigt storverk, om de köpa för sex pences värde af e och de vänta all möjlig eftergift al er tillbaka — de få den ock i de flesta tall. Och buru kan det vara an: norlunda? Om ni visste hvad det vill säga att hungra! Ja, verlden är ond, detkanjag säga er. Det är alltsammans en följd af konkurren-en, ja, är det så. Vi kunna till mrs Tamplins heder säga att hon för att trösta ej inskränkte sig blott till ofruktbara läror om menniskörs ondska. Hon gjorde hvad bättre var än det, hon bi: sprang Lavinia på ett verksamtsätt — nem ligen genom att taga broderierna och sjelf gå ut för att sälja dem: Låvinia kuude bättre värdera detta raska beslut hös en så modlös person som hennes värdinna, ef er sin egen nyss förvärfvade erfarenhet. Den verkan som hentes eget förödmjukande ör sök gjorde på Henne var att förs e domens dyrbaråste och sednast förvissnude blomma —— förtroende till menniskor. Nu ryste hon lör dem. Ej för allt i verlden hade hon velat för andra gången genomgå hvad hon led i linneboden vid Camden Town? Broderiet blef verkligen såldt — och säldt till ett vida högre pris än hvad mrs Tamplin hade anselt möjligt. Till och med der sungsinta enkan lifvades fören stund genom denna framgång till en känsla som nästan liknade förtröstan! Blomman inom Lavinias hjerta lefde åter och hennes brist på förtröstan och tillit ingaf henne blygsel och såmvetsförebråclser. Det Ssyntes henne som om hon, då hon tvifläde på sina medmenniskor, äfven hade tviflat på u