Aftonbladet – 11 september 1861, sida 1

förstå att vi ej kunna köpa några artiklar, om vi icke veta hvem säljaren är. SJag kan lemna er mitt namn och min adressX, sade Lavinia oskyldigt. Det är inte nog. Föreställ er Fara! om ett fruntimmer skulle komma hit om en Halftimme, få se denna krage och dessa ärmar och säga att de tillhöra henne — att hon förlorat dem? Jag vet hvad ni vill s-ga och jag bety flar ingalunda att ni talar ren sanning, då ni s ger mig att ni sjelf har sytt dem. Jag tviflar alls icke på, att ni skulle infinna er och bevisa att de äro ert verk; men var god och säg mig, huru skulle ni kunna svära på att ni vore den som sålde dem... SBåvida?, tillade bokhållaren med n mycket allvarsam min, ni ej ville hafva den godheten att lyfta upp ert flor — bara ett enda ögonblick.? Hans väl spelade allvär förstörde helad:n roliga planen; Delegaren i firman kunde ej lägga band p: sig, uten brast ut i ett hö Jjudt skratt. Den bjulbenta herm förlotad då älven fattningen och skrattade med ul hjertans lust. Tavinia fann nu att de hade roat sig på hennes bekostnad; under tystnad lade hön hastigt åter in sitt arbete och gick. Hennes tårar vöro ej mindre biltra, derföre att de icke strömmade ur hennes ö on — de föllo så mycket ty gre på bennes bjerta. Hvilka råa, onda män, dessa voro, tänkte hon. Aldrig hade hon anal, att sådana menniskor kunde finnas. Mrs Tamplin sökte att trösta henne p silt vis. Jaså, de: drefvo gyckel med-er!.så my.ket större skam för dem, Jag borde! ha tänkt på det förut. Ni duger icke at! gå omkring i bodarne och sälja arbeten — dertill är ni både för vacker och för god. De