Aftonbladet – 10 september 1861, sida 3

i spetsande sig framtill i en spets likt ett fä-1. I gelbröst, s att intet skott eller hugg kunde träffa vinkelrätt mot dess yta. Det ar på denna enkla princip som den af mr Jones gjorda pansarbeläggningen, som pröfvats vid de ofvannämnda försöken i Portsmouth, är konstruerad. Sjelfva bepansringen var förfärdigad ungefär på samma sätt som förut varit brukhgt och utgjordes af jernplåtar föstade på ett starkt uuderlag af trä. Men i stället för att uppställas vertikalt, så att i den bildat en upprättstående vägg af metall, ställdes den.i spetsig vinkel mot hori) sonten, så att den bildade en lutande yta, i likasom sluttningen af ett bröstvärn. — Från jen skif.a, som förut blifvit använd vid liki nande experimenter, borttogos de gamla jernplåtarne och nya af mr Jones tillverkning ditsattes i stället. Trävirket hade ursprung ligen varit 137, eng. tum tjockt, men en och en half tum måste af detsamma bilas af, för att preparera ytan för påfästandet al ide nya plåtarne, så att dess återstående j tjocklek utgjorde endast en eng. fot. På etta underiag fästades sedan de nya plåtarne, hvilka utgjordes af fyra jernskifvor, två af 4 ,, och två af 5 eng. tums tjocklek. Den sålunda förfärdigade skifvan uppställdes i omkring 50 graders vinkel mot I horisonten på ett gammalt fartyg, som bogi serades ut i sjön, samt underkastades e: lånz följd af skott från en Armstrongs kanon. Det inträffade så, att allt var särdeles gynsamt för att tillåta experimentet att ske med noggrannhet. Kanonen var en af de gröfsta som brukas, i det d n kastade en kula af 110 Ib. — just samma slags projektiler, som de jernbeläggningar, hvilka vid ett föregående försök i Shoeburyness an vändts, icke hade kunnat otstå. Beskjutningen skedde på 200 yards afstånd och kanonerna riktades utomordentligt noggrannt och säkert. Skotten träffade skifvan så ,recist att, ifall den varit geno otränglig, den måste hafva blifvit genomborrad. Sex af kulorpa träffade skifvan inom ett rum af 21 eng. tums längd och 12 eng. tums bredd, och tre af dessa hade träffat den icke rer än en å två tum från en och samma punkt. Det kritiska profvet af efter hvarandra på samma ställe träffande skott blef sålunda fullständigt tillämpadt, och det är troligt att intet skyddsvärn någonsin blifvit anfallet med en :aera våldsam kraft. Den verkan som åstadkoms var dock jemförelsevis obetydlig. Det sista skottet af alla lyckades icke att :enomtränga bepansringen, ehuru det träffade just der de andra förut råkat och likasom utgjorde den yttersta ansträngningen mot densamma; och såsom allmänt resultat af pröfningen fann man, att ehuru icke mindre än 16 skott hade blifvit appliIcerade närmare intill hvarandra än man under vanliga krigsförhålländen någonsin kan I vänta, dock hvarken plåtarne blifvit genomIträngda eller trävirket lidit någon anmärkIningsvärd skada. Ett sådant resultat tyckes uppenbarligen Iställa för oss utsigten att erhåll: ett nytt Isystem för byggandet af krigsfartyg, ty vi kunna icke inse huru det skal vara möjligt att qvalificera det eller resonnera bort det. Anfallet hade den allrabästa chance, som I kan tänkas. Skott från en af de gröfstal och kraftigaste artilleripjeser, som brukas, jafskötos, det ena efter det andra, med en ovanlig säkerhet, och likväl kunde de icke nå trävirket genom jernbeklädnaden å detsamma. Det följer deraf att, ifall det icke finnes nåcsot i annat afseende att invända mot mr Jones system, vi skola hafva funnit på ett sätt att göra krigsfartyg skottsäkra. Det förtjenar att anmärkas, detje nplåtarne voro af ovanligt god tillverkning, och de tyckas äfven hafva varit fästade i trävirket på ett särdeles ändamålsenligt sätt. men det väsendtliga i systemet består dock naturligtvis i den lutning eller vinkel som pansarläggningen erhåller. Den närmaste frågan är då vidare den, om en sådan lutning skall vara förenlig med de egenskaper, som äro nödvändiga för at ett fartyg s all kunna hålla sjön, — öm ett fartyg, bygdt med sidor som luta 50 grader mot horison ten, skall vara lika så ändamålsenligti alla andra afseenden, som i afseende å dess förmåga att emotstå skott. Det är en fråga som vi troligtvis snart skola få höra diskuteras. Man har sagt att ett sådant fartyg skalle blifva öfverspoladt af vågorna och ligga i vattnet såsom en klippa, som vid flodtiden till hälften öfversköljes af vatten. Man har äfven, och ganska plausibelt, anfört att ett krigsfartyg med höga sidor, som kunde lägga sig långskepps med en sådan skuta och skjuta ned på den, icke mera skulle komma att träffa den med sina skottisned riktning utan kunna skjuta i rät vinkel mot bepansringen, hvarigenom förtrollningen blefve bruten. Om emellertid dessa invändningar kunna vederläggas ellur undanrödjas, så skola vi kanske få se våra fartyg antaga den form vi ofvan a;tydt och för hvilken modeller redan blifvit konstruerade. Segel och master skola troligen lemnas bort och ångan antagas såsom det enda fortskäffningsmedlet. Fartyget skall, liggande lågt i vattnet, med sin enda kanonrad och med sina låga sidor sluttande tillsammans likt sidorna af ett tak, I icke vara något säkert märke för en fiende samt på längre håll icke ens vara synligt. Förändringen skulle vara likartad med den som inträffade i befästningskonsten efter krutels upptäckt och det allmännare användandet af artilleri. I stället för starka törn och massiva vallar, införde det nya systemet Fsluttande vallar med låga bröstvärn af docerande torf. Principen för försvar kom att I bestå i att utsätta så obetydliga ytor som I möjligt för anfall. En fästning i ett flackt land var knappast synlig. Citadeller af första ordningen och i stånd att utstå en sex månaders Pelägring kunde knappast genom åora få jordupphöjningar åtskiljas från än7