manland — Nordmalings socken — under lades Westerbottens län. Man behöfver endast kasta en blick på kartan för attöfvertygas om huru vidsträckta dessa län äro och likaledes huru vidsträckta resor de norrländska landshöfdingarne måste före taga, om de skola rätt lära känna sina län Man hehöfver icke vistas derinom länge fö att inse den ofantliga nytta, som dessa län: chefer kunna uträtta, så vida de äro praktiska män, insigtsfulla och lifvade af et varmt intresse för Norrlands kultur. Ho: Norrlands allmoge — ståndspersonernas antal är jemförelsevis ganska obetydligt — betraktas landshöfdingen som en kung: eger han blott förmågan att göra sig älskad oci aktad, så kan ban också lätt förvärfva sic ett obegränsadt inflytande ötver den välvilliga, företagsamma och öfver all förväntar intelligenta allmogen. Både Gefle och Hernösand äro försedda med artilleridepoter, dock af minsta möjlige dimension. Truppstyrkan på begge ställene uppgår visserligen icke till mer än ett pu Cussin man, men jag tror alt de begge stralepiska punkterna ändock äro dermed till räckligt försvarade. — Hvad är er egentliga sysselsättning? frågade jav en mycket martialisk, men än mera antiqverad artillerist, stående på Hernösands hamnbrygga. — Jo! svarade han lakoniskt, vi bära saker åt resande. Vid inloppet till Hernösand, midtför hamnen, ligger en stor ångsåg, tillhörig ett bolag. Öm företagets fördelaktighet voro tankarne mera delade än om likartade företag på andra trakter i Norrland. Det synes ock påfallande, att alla omkostnader för sågtimmers anskaffande skola vara betydligt större ju längre afståndet är från de trakter der skogen fälles. Ifrågavarande sågverk ligger ytterst vid Ångermenelfven, och allt det timmer, som på densamma skall nedflottas till Hernösand, måste passera förbi alla ofvanför liggande sågverk. Det är ock troligt att ganska betydliga partier sågstockar gå till hafst och således förloras, då vinden blåser från land. Emellertid hade Hernösands ångsåg ganska betydliga massor al sågtimmer instängda i sina bommar och vackra upplag aft plank och bräder färdiga till skeppning. Örnsköldsvik är ett så vackert namn, att det borde representera en stor stad, men stället är tillsvidare blott en liten köping; dock: liten kan bli stor med tident. Köpingen, som ligger i en rymlig och vacker vik invid Själevads ån, är blott några år gammal, anlagd trots Hernösandsboernas motstånd och uppkallad efter Westernorrlands läns välgörare — baron Örnsköld. Såsom landshöfding öfver det vidsträckta länet verkade han mera godt än samtliga hans efterträdare. Också förvaras hans namn i ett tacksami minne. Potatisodlingen infördes af honomi Norrland; han utdelade denna växt bland ullmogen och säges understundom handgrip ligen och eftertryckligt hafv. tillrättavisat sädana personer, som förtärde i stället ati utplantera den potatis han lemnat dem. — Mannens verksamhet och inflytande kan af en omständighet bedömas. Vid en af honom 1768 inom samtliga pastoraterna af det vidsträckta länet företagen jordransakning, då ny jordebok upprättades, utgaf han med allmogens bifall en resolution huru hushållningen till alla dess grenar borde i socknarne förbättras. Denna resolution är ett mästerstycke för sin tid. — Af den finare lärftstillverkningens befrämjande hade Örnöld stor förtjenst. Den uppmuntrades ge..om premier, som utgingo af statemedel, och medförde betydlig nytta i en ort, hvars nävingsgrenar voro få och otillräckliga. Lärftstillverkningen blef derefter en husslöjd, med hvilken äfven karlarne under de långa vin: rorne sysselsatte sig. Men denna näringsgren, och särdeles till erkningen af finare lärfter, är numera i starkt aftagande. Orsakerna dertill äro flera: i afseende på priset kan tillverkningen för hand ej längre konkurrera vred maskintillverkningen; skogsafverkningen .ager äfven allt mera arbetskrafter i ans, råk och är vida mera inkomstbringande. Premierna, som utgå pr aln efter lärftets finhet, voro tvitvelsutan, då de genom kongl. förordningen af 1762 bestämdes, ganska uppmuntrande med hänsyn till den tidens myntvärde; nu åter äro de så låga, alt i dem sger ingen sporre för ökad tillverkning. Den finare lärftsfabrikationen har derföre numera såsom en saluartikel i det närmaste spelat ut sin roll. Detta synes också bäs af produktionsoch premiebeloppen under de sist förflutna tjugo ären. Under qvinqvenniet 18541—45 primades? ) 769,000 alnar, under 1846—50 dito 628.000 alnar och under 1850—55 620,000 alnar: minskningen är altså ganska betydlig. Det belopp som under hvardera af dessa trenne perioder i premier beviljats utgjorde 27,200, 22,500 och 21.900 rdr rmt. Premien för hvarje aln har cåledes i medeltal icke uppvått till ful!t 4 öre. Det är egentligen endast i Norra Ångermanland som lärfter tillver:as för afsalu. Då det var mig bekant, att ett landtbruksmöte för Norra Angermanland skulle hallas i Själevad, under kontraktsprosten Holms ordförandeskap, kunde jag ej försaka -öjet att resa dit. Ej utan förundran såg jag i denna aflägsna och temligen glest befolkade bygd flera hundra personer, mest tillhörande allmogen, församlade vid Själevads vackra skolhus. Ordföranden prosten Holm som redan uppnått en ålder af åttio år, dera! van tillbringat omkring fyratio år som pastor i Själevad, är född i Finland och har såsom fältprert deltagit både i finska och norskakriget. Han är en man med sällsporöa gå vor och en beundransvärd liflighet i 8 :nnu vid sin långt framskridna ålder. Afven såsom skicklig landtbushållare har han varit en föresyn för sin församling. Dei var nu femte landtbruksmötet som han för7 -han erEE SE FS SE VS. a 2 a