LANDTBRUKS-TIDNING. Rön och upptäckter inom jordbruket. Årsberättelse af J. Th. Nathhorst, vid landtbruksakademiers årshögtid. Tvenne vigtiga sanningar hafva på de sednare åren allt mera gjort sig gällande hos alla civiliserade nationer: den cna, att jordbruket utgör den enda säkra grundvalen för alla staters ekonomiska bestånd och industriella utveckling samt deras deraf beroende politiska sjelfständighet, och att det således bör främst bland alla ekonomiska yrken befrämjas; den andra, att jordbruket numera icke kan fortgå på sin bana till höF fullkomlighet utan vetenskapens biträde. följd häraf hafva de flesta regeringar skyndat at organisera undervisningsanstalter för jordbruket, inrätta agrikulturkemiska försöksstationer, anställt biträden åt landtmannen i de fall der dessa varit af behofvetpåkallade, samt befrämjat och understödt de associationer af jordbrukare, som bildat sig för landthushållningens högre utveckling. Sålunda har, nästan öfverallt, tillfälle blifvit beredt åt ett stort antal utmärkte män att rikta sina bemödanden åt vetenskapernas tillämpning på jordbruket. Förklaringen af djuroch växtlifvets fenomener och deras ledande till befrämjande af jordbrukarens ändamål var ett så nytt och föga bearbetadt fält, att rika skördar borde derpå kunna vinnas. Så har ock skett, och den stora mångfalden af de ämnen, som utgöra föremål för vetenskapsmännens forskningar och landtbrukarnes praktiska försök, har alstrat en motsvarande mångtald af upptäckter och erfarenhetsrön, ?t hvilka flera — ehuru de ofta kunna synas obetydliga — sannolikt komma att leda till vigtiga resultater. Alt under sådant förhållande kunna, med deu korthet som vid detta tillfälle erfordras, redogöra för jordbrukets vetenskapliga och praktiska framsteg under den tid som föriJutit sedan akademiens sista offentliga sammankomst, ligger ej inom gränserna för min förmåga, och jag måste således inskränka mig till anförande at några af de vigtigaste punkterna. Året 1860 var ett i flera hänseenden för jordbruket missgynnande år: kild och en ovanligt ymnig nederbörd hindrade grödans växt, fördröjde dess mognad och försvårade dess skörd. Afven der man lyckades atttå den väl inbergad, befanns säden efter tröskningen mer eller mindre fuktig och derigenom oduglig till export och föga tjenlig till utsäde. Dels i brist af bättre, dels af okunnighet om följderna deraf, begagnades den dock allmänt dertill, hvarigenom srunden lades till det innevarande årets i allmänhet svaga rågskörd. Många trakter ledo dessutom af öfversvämningar som åstadkommo betydlig skada. etta är den korta och sorgliga teckningen al 1860 ärs lardtbruksförhållanden, cj blott i Sverge, utan i hela Europa. Men just ytterligheten af detta 13 ende onda har dels medfört, dels för flera vigtiga och som jag hoppas förbättringar samt en vunnen er nyttan af en rationell och fullständig afdik ving, som väl icke kan gå helt och hället förlorad. De som försvara den st Jandtbrukaren är helt och hållet väderleken och att han, under ett är som 15860, icke har annat att gör med resignation underkasta sig bafva plötsligen funnit sig vederiu al ovedersägliga fakta. Det visade sig nemli gen, att de som väl grunddikat sina fält ej