Aftonbladet – 7 september 1861, sida 3

Hägerström: derstädes, föll baklänges i ett med vört fyldt kar. Gossen Upptogs visserligen ögonblickligen och lemnades all den vård omständigheterna medgåfvo, men det oaktadt afled han påföljande dagen. Z Helsingborg den 30 Augusti. Konsul F. Rooth härstädes :har i (dessa dagar till handl. Carl Westrup försålt sina här i staden egande fastigheter jemte trädgård m. m. för en köpesumma af 100,000 rdr rmt. JANE Telegrafunderrättelser. HAMBURG dt 7 Sept. kl. 10 f. m. j Paris, Monitören desavuerar de utländsk: tidningardes kommentarier med anledning 2 en:ny brochyr, med titel Rom, kejsaren oci konungen af Italien. Nowyork den 24:e: Det berättas från Rich mond ait oheferna för dokonfedererade blifvi: oense. BLANDADE ÄMNEN. Lola Montez, den firade, lefnadslustiga dan sösen, slutade såsom botgörerska och dog öfv gifven af alla dem hon öfveröst med välgerningar. Ingeh kärleksfull hand vårdade henne på hennes vista, långvariga sjukläger, och ingen deltagande vän eller slägting följde hennes stoft till kyrkogården i Newyork, hvarest den öfvergifna nu hvilar. Så skrifver en korrespondeni till Dås Ausland och bifogar en berättelse on vågra mindre bekanta drag ur hennes lefnad Hennes exentriska väsen — säger korresponder.-4 ten — låter förklara sig icke allenast af hennis härkomst af spanskt och irländskt blod, uten äfven af de intryck hon i sin tidigaste ungdom mottog i Ostindien, der inga gränser sattes fir hennes nycker. Hennes egendomliga uttal af frar ska, spanska och engelska språken, hvilka hen för öfrigt var fullkomligt mäktig, stängde vägen för henne till scenen, för hvilken hon kände cn afgjord kallelse, och hennes originalitet i förvning med hennes lifliga sinne gjorde hennes san .tal högst pikanta. I det äkta ståndet, likasom i sina många kärleksförbindelser, var hon säkerligen oftare det bedragna än den bedragande. En ung skådespelare August Follins olyckliga död gjorde ett djupt intryck på henne. Hön hadc rest med honom från San Francisco till Austra lien, och när han på återresan drunknade vid Ho: olulu, förebrådde hon sig ätt på sätt och vis vara skuld till hans tidiga bortgång. Hon sökte derföre draga försorg om hans barn, Noel och Carolina Follin, i det att hon, efter att ha förlorat största delen af hvad hon egde i Grostvalley dels genom eldåvåda, dels genom sin vä!görenhet, sålde rest n för 10,000 dollars, äfvensom sina diamanter, och skänkte hela beloppet till de båda barnen, med föreskrift att kapitalet icke skulle utbetalas till dem, förr än de uppnått 25 och 2 års ålder, men räntorna under tiden användas till deras uppfostran. När hon derefter återkom till Newyork, lärde hon der känna en syster till FoHin, en ung flicka, som hon adopterade och förde på scenen under namnet Minnie Montez. Follins syster tyckes ha saknat erforderlig talang för. teatern; hon blef kedermera gift och lönade sin välgörarinna med otacksamhet till den grad, att hon nekade till att känna henne, då de en dag möttes på gatan. Detta gjorde ett så häftigt intryck på Lola Montez, som ej kundetro på en dylik hjertlöshet. att hon fick ett krampanfall, efter hvilket hon aldrig mera riktigt kom sig. Denna otacksamhet i förening med upptäckten att enberyktad spiritualist, till hvilken hon satte blindt förtroende, blott. begagnat sina klappandar för att bedraga henne: och allmänheten, verkade nedslå ende; på hennes sinnesstämning. Väl höll hon ännu föreläsningar i åtskilliga städer i Förenta Staterna så väl som i England samt utgaf ett arbete öfver toilettens konster, men hennes åskädning af: verlden och sig sjelf var redan mycket olika hennes yttrande 1851, då hon på samma ångfartyg som Kossuth kom till Newyork. Vi äro begge humbugs, sade, hon då, blott med den skilnaden att jag tillstår det, men han icke. Hennes krafter aftynade allt mer och mer, och hon hyrde sig in hos en skotsk blomsterhandlare vid namn Buchanan; hvars hustru hon förut lärt känna i Skotland, och som egde ett vackert lanåtställe i Astöria på Long-Island vid Newyork. Flera europeiska tidningar utspridde den fabeln. att Lola Montez der under sin sista sjukdom vårdades af presidenten Buchanans hustru. (Buchanan var, såsom bekant är, ungkarl), hvaremot det var nyssnämnda oda som, genom ati hyckla en öm vänskap för Lola Montez, lockade denna att åt sig öfverlemna allt hvad hon egde. mot löfte att Lola hos henne skulle finna den kärleksfullaste vård, så länge hon lefde. Men huru skamligt höll denna person sitt löfte! När Lolas tillstånd blef betänkligare, lät fru Buchanan sistlidne vår föra henne tillbaka till New ork, der hon hyrde en illa möblerad bostad åt hetine och inqvarterade i några rum en fattig irländsk familj; som skulle sköta henne. En redaktör vid ett Newyorkblåd, hvilken fordom kän: Lola Montez, besökte henne i denna usla boning och blef så upprörd öfver den eländiga skötsel. som egnades henne, att han vände sig till Iadies Christian Association, för att skaffa henhi en bättre bostad och omvårdnad; men förestån darinnan för detta kristliga institut afvisade honom på den grund, att institutet blott kuntc mottaga goda -kristna. Så låg den stackars olyckliga flera vintermånader rästan fullkomlig: lam i ett kallt rum; och när hon med stor svårighet lemnade det, för att begära en eller anna förfriskning, blef hon behandlad på det råastc sätt af den eländiga qvihnaj som var satt till att passa henne upp, och — såsom det påstås ofta dragen vid håret tillbaka till sitt usla läger En prest, hr Francis L. Hawks, som gaf henh religionens sista tröst och omtalar henne såsom en ångerfull kristen, fann henne liggande på en smutsig madrass utan säng, med en gammal matta hängd tramför fönstret såsom gardin: möblerna i rummet bestodo af ett måladt bord och två stolar. Han beskrifver hennes dödskamp såsom det förfärligaste han sett, ty den: döe. td tyckte sig oafbrutet vara omgifven och hotad a! onda andar — en fantasi, som beherrskade hennt de två sista dagarne af hennes lif och förmådd. henne att med RP skrik ropa på hjelp. — Så slutade grefvinnan Landsfeld. Hon, som varit van vid den mest raffinerade lyx och blifvit att han skulle meddela det åt den unge, intressante mannen. Dagar och veckor förgingo och Paolo fann med häpnad, då ban såg sig tillbaka, hvilken förändring i hans lefnadsvanor det enkle