Aftonbladet – 7 september 1861, sida 2

stad och hvar den skulle väljas ännu, oaktadt Du Genres råd och böner, oafgjord. En dag sade vicomten titl Paolo: 4Jag ser er aldrig på Boulevarden; förmodligen bor ni ej i denna del af staden? Ridskolan låg i närheten af Madeleine. Paolo rodnade då han svarade, att han bodde något längre bort, men att det vore hans afsigt att komma närmare Boulevarden. Tillåt mig säga, att ju förr ni kommer, desto bättre, sade. vicomten. Kom närmare oss; ni skall finna det trefligare; jag vill åtminstone försöka att göra dets för er?! Från den dagen kände sig Paolo missbelåten med sitt vindsrum på venstra sidan om Seinen och beslöt att passera Rubicon. Du Genre, som var förtjust öfver hans beslut, var outtröttlig i sin hjelpsamhet att få det utfördt. En mängd olika rum besågos och förkastades under några dagar af de båda vännerna; de, som fransmannen gillade, ansågos af italienaren för att vara allt för praktfulla och dyrbara; de, som behagade italienaren, förkastades af fransmannen såsom fula och olämpliga för en man af anseende. Till slut gick det som vanligt i dylika fall; hvardera parten gaf efter litet, och saken afgjordes genom en kompromiss. En treflig entresole vid Rue S:t Georges valdes, såsom hvarken för billig eller för dyr, hvarken för grann eller för tarflig, och sedan Paolo hade ställt portvakten tillfreus med en försäkran, att han hvarken hade hundar eller några. barn och att han egde medel att betala en månads hyra i förskott, så blefvo nycklarne till rummen lemnade i hans händer. Cerberus värdigades till och med att för en särskild tillökning af tjugo franes i månaden borsta mr Mancinis skor och se efter hans rum. Paolo ville ej höra talas om förslaget att hafva en egen betjent. Våningen togs således i besittning och ce båda vännerna, hvar och en med cigarr i mun (Paolo hade nu lärt sig röka), ämnade till ett rökoffer åt hemmets Larer, voro betänkta.