Aftonbladet – 7 september 1861, sida 2

SMina herrer! Jag anser inrättandet af 8 skarpskytiekårer för den ärorikaste tilldragelee som någonsim timat i något folks annaler. Om, såsom händelsen var i fordna tider, en stor armå och en stor flotta hade-samlat sig vid ett nabolands kuster och vi hade hotats med en invasion, så skulle et icke varit något öfverraskande, om hundra tusen hade rest sig och begärt undervisning och organisation såsom: frivilliga. Men en sådan casus förefanns icke. Emellertid rådde hös folket i detta land en känsla, ett slags skarpsinnig instinkt, att våra försvarsmed 1 ieke voro hvad de mäste vara. Allmänt var man obenägen att i fredstid öka våt stående armes numeriska styrka utöfver en viss gräns, och mån var medveten om, att vi icke kunna vänta att mäta Oss med de makter, som oa brutet hafva hun: dratusentals soldater und.r vapen inom sina gränser. Å andra sidan kände nationen, att vår reguliera armå och wilisen, så tjenstdugliga och förträffliga de ockioch för sig äro, dock icke skulle vara i stånd att prestera hvad s m möjligen kunde komma utt erfordras; och genom en frivillig och snart sagdt ögonbliexlig, ingalunda genom regeringen föranledd impuls, framstod fullfärdig denra präk iga stridsmakt, af hvilken vi äfven här 1 dag hafva sett ett beundransvärdt prof. Mina herrar! Jag hys r en fast tillförsigt, att denna institution redan blifvit så förtrogen med engelsmännens föreställningssätt, att inga omständigheter skola förmå dem att åter öfvergifva densamma, och att inga sparsamhetenseller andra konsiderationer skolaförmå någon regering att vägra institutionen erforderligt bistånd oeh-undersiöd. Med dessa stora makter, som hålla hundra tusentals soldater, kunna vi, som sagdt är, icke ställa oss i jemnbredd. Vi mottaga gerna vänskapens höra hand, hvarhelst den bjudes oss. Vi misstro icke den framräckta högra handen derföre att vise huru den venstra fattar om svärdstästet. Men när den venstra omisskännligt griper efter svärdsfästet, så vore det ä vår sida höjden af dårskap, om vi bortkastade den oss skyddande skölden (Högljudda bifallsrop). Detgifves, mina herrar, två garantier för freden. Den ena består uti ett tillstånd af fullkomlig obetydlighet, den andra i ett tillståndaf fullkomlig försvarsförmåga. Den förra garantien skall, tror jag, England aldrig åtnjuta (Bifallsrop). Af den sednare garantien hoppas jag med tillförsigt att England länge skall vara ibesittning. Och långt ifrån att detta skulle vara ett skäl, hvarföre icke de vänskapligaste förhållanden till främmande makter skulte kuona bevaras, är den, i min tanke, den enda sanna, fasta och varaktiga grundval, på hvilken dessa vänskapliga förbållanden samt hoppet om en varaktig fred kunna byggas. — Under rubriken Sinclairska arfvet skrifver en insändare till HelsingborgsPosten4: 4 sDetta stora arf, efter en i England i grefskaet Caithness afliden Sinclair, lärer, utom några deikommissegendomar, utgöravi kontanter c:a 4 millioner rdr rmt. För öfver 40 år sedan började Sinclairs i Sverge boende arfvingar rättegång om detta arf, hvilken arfstvist ännu icke är afgjord. Arfyet är efter en afkomling af svenske majoren Malcolm Sinclair, som genom ryska regeringens intriger mördades af en baron Kättler år 1739 under en resa från Turkiet till Sverge, i närheten af Breslau i Schlesien. Stamfadern för Sinclairska slägten i Sverge var förbemälte majors fader öfversten Frans Zinckler, som i första hälften af 1600-talet innehade sätesgården Berg i Norrviddinge härad af Wexiö län. Flera af arfvingarne lära sbefinna sig i knappa ekonomiska omständigheter; några af dem äro Höcnde i Köpenhamn, andrai Göinge härad i Everlöfs socken, i Lund och trakten deromkring samt i Kropps socken af Luggude härad 0. s. v. Några af arftagarne hafva ackorderat med en person i Kristianstads län, som skall uttaga deras arfslotter; och skall han för sitt besvär hafva två tredjedelar af allt hvad han lyckas uttaga. Nämnde person jemte en annan atfärsman lära brefvexla med svenska ministern i London grefve von Platen, som lofvat biträda dem i saken. Arfvet lär vara att genast få lyfta, så snart dessa arfvingar kunna visa sig vara de, som äro närmast beslägtade med den aflidne. Med anledning häraf äro nya fullmakter från arfspretendenterna infordrade och åtskilliga personer lära genomse kyrkoböckerna på flera ställen i Skåne och Småland, der någon med namnet Sinclair varit boende. Vanligtvis faller det sig icke lätt, isynnerhet för mindre bemedlade, att utfå arf efter anhöriga, som aflidet å utrikes ort; men beträffande detta, det s. k. Sinclairska, synes åtminstone ett någorlunda rimligt hopp vara förhanden i detta afseende. Man torde emellertid temligen snart erhålla kännedom om huru saken aflöper. — Vattenhöjden i Mälaren har i veckan undergått några mindre förändringar och var i dag på f. m. vid härvarande slusströskel lika med förl. lördag eller 14 fot 9,5 tum. Saltsjöns vattenhöjd var vid samma tid och ställe 14 fot 9,5 tum. Väderleken ooh skörden. Från Carlstad den 4:e: Nätterna till söndagen och måndagen inträffade starka nattfroster, som man befarar hafva anställt skada uppåt landet på den utestående grödan. Häromkring är skadan obetydlig. — Från Amål den 3:e: : Under den mest gynsamma väderlek pågår sädesbergningen här på orten. z Large Star Länsstyrelsernas andra årsväxtberätteiser. Eu8A TAL jan ra PE ER NISING