Aftonbladet – 6 september 1861, sida 3

musiklärare behöfdes. Hon uppgaf derefter vilkoren som -hon: brukade gifva. -Laviniv jorde ivga svårigheter; summan var för enne alldeles tillräcklig, Jag väntar naåturligtvist, sade damen, att ni kan lemna mig goda rekommendationer.. Lavinia svarade med bäfvande röst .tt hop ej bade några att gifva. Inga här i London, me: narsni kanske, inföll. damen vänligt; CHvarken i stadin eller från landet, mådame, sade Lavinia som nu blifvit dödsblek. SSäkerligen är ni känd af någon i England som vill-ansvara för er? ; Jag Ber er, ivadame, sade Lavinia så upprörd att hon knappt kunde tala börbart, jag ber att ni: ej måtte intagas af misstroende emot mig, till följd af hvad jag nu har att säga. Jag har i sannin icke gjort något orätt. Gud-är Mitt vittne att jag .ej har förfördelat någon menniska, men hkväl finns det ingen som jag kan bedja om en re-. kom .uendation.4.. Damen betraktade den talande oafbrutet under det ) on såde detta, men detlåg intet hårdt i hennes blick, snarare tvertom. Hon besinnade sig ett-ögonblick och sade derpå: Detta är besynnerligt, nästan otroligt; men om ni blott nöjaktigt kunde firklara... SMary4, sade: hennes. man, utan att alls lyfta sina ögon från tidningen. Tonen, hvar-med det lilla, tvåstafvig ordet uttalades, måste hafva sänkt termometern. Då jag närmare tänker på sakenX, sade damen, i det hon steg upp, så är jag till min ledsnad tvungen säga er, at jag icke kan antaga er. : Må Gud i alla fall välsigna er för er vänlighet, sade Lavinia med en ödmjuk nigning och aflägsnade ig. len beklagansvärda! Så nära hämnen och åter utkastad bland de brusande vågorna!