Aftonbladet – 6 september 1861, sida 3

vet? dessa prydnader för societeten, hvilkas förtret sätt hon hade ansett såsom höjden af belefvenhet och god takt; så artiga. så uppmärksamma vid middagar, konserter. baler, så ridderligt noggranna att beskydda henne för allt obehag i trängsel och slungande vredgade blickar på hvarje orclig armbåge med hvilken hon händelsevis kom i berör.ng — hvart hade de. alla tagit vägen? Säkert gick ingen af dem på gatorna denna dag. Att skåda London från höjden af sin vagn eller från höjden: af sina egna ben, det gör en ofantlig skilnad, kan jag försäkra dig, käre läsare. Då Lavinia nådde sin bestämmelseort, hade hon hardt nära en ertappad förbryterskas förvirrade utseende och oroliga sinne, hvilken föres inför domstolen för att höra sin dom. Medvetandet af egen oskuld är blott en svag sköld emot den ytterliganedslagenhet, sådan en långvarig, djup ångest, lik den hon hade i tstått, för med sig. Lyckligtvis talade det fruntimmer, som .emottog henne, vänligt och uppmuntrande med henne — med sitt godsinta, moderliga utseende kunde hon ej göra annorlunda. Lavinia var ock i största behof af vänlighet; en tynkad panna, ett hårdt ord skulle varit nog föratt hon hade utbeustit i häftig gråt. Till svar på damens frågor upplyste hon blygsamt pin de språk hvari hon egde kunskap och illade att hon kunde spela piano och harpa sami sjunga. Mycket bras, sade frun i huset; inte sanut. James? : SMycket4, sade den tilltalade bherrn, 802 ald:i: säg upp från tidninger hvari han läsie... Ciara, hennes äldsta dotter, sade modren; hade nyligen börjat . med harpa och kanske skulle miss Holywell förnärvarande kunna undervisa henvedeti, så att ingen