Aftonbladet – 6 september 1861, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Norstedtska målet. Som tiden icke tillät oss att i gårdagens blad meddela annat än en kort öfversigt af det förhör, som i går egde rum i detta märkliga mål, meddelas nu. här nedan en fullständigare redogörelse derför. Gången och utvecklingen at ransakningen synes af allmänheten följas med stor uppmärksamhet, och i går var tilloppet ai åhörare ovanligt stort. Redan kl. 10 på f. m. voro domsalen, rättens förmak samt rådhustrapporna fullpackade med folk. Såsom vi förut omnämnt brodiägges målet på rådhusrättens sjette afdelning med rådman Uppling såsom ordförande. Då målet påropades kl. v, 1 inställde sig Norstedt, stadsfiskalen Silfversparre, poliskonstaplarne Lindqvist och Wirström, samt de at parterna åberopade vittnen, nemligen å Norstedts sida: restauratören Eric Johan Lönnmärk, poliskonstapeln Eric Höckert, anställd hos stadsfiskal: Silfversparre, f. d. konstapeln vid hemliga polisen J. P. Lindroth, stenhuggareenkan J. M. Carlsson, skomakare-enkan Sofia Jonsson och hennes elfvaårige son Carl Axel. pantlånaren J. M. Bergholtz hvilken ej syntes väl upptaga att ordföranden kallade honom påntlånare, utan anmärkte att han var minuthandlare) samt sömmerskan Gustafva Öhman; och.å Lindqvists sida: skomakeriarbetaren C.J. Tornberg och dennes hustru samt qvinspersonen Ljung gren. Närvarande var äfven det vid förra rättegångstillfället hörda vittnet gpereren Engman och från häktet inställdes Jerngren under bevakning af tvenne stadssoldater, samt hustru Norstedt, hvilken: syntes matt, men lugn och resignerad. Sedan protokollerna från de föregående förhören blifvit justerade och af parterna godkända utan anmärkning, inlemnade stadsfiskal Silfversparre en skrift af hufvudsakligt innehåll att till hans kunskap kommit, att Norstedt vid förra rättegångstillfället ingifvit en skriftlig vittnesbeättelse. uppsatt och undertecknad af f. d. kon. stapeln vid hemliga polisen, Lindroth, hvari angifvelser förekommo mot stadsfiskal Siltversparre i egenskap af chef för hemliga polisen. hvilka voro menliga för hans heder. Ehurn denna skrift då icke blifvit af rätten mottagen. hade den dock genom tidningarne banat sig väg till offentligheten, hvarföre hr Silfversparre anhöll, att rätten nu måtte upptaga densamma. på det att han derigenom skulle sättas i tillfälle att fria sig. för de mot honom gjorda beskyllningar samt å Lindroth kunna yin det ansvar, hvartill han kunde finna sig befogad. Härigenom kunde hr Silfversparre äfven undgå att väcka åtal. mot de tidningar, som publicerat dessa smädelser och insinuationer mot honom. Norstedt bestred allt afseende å denna stadsfiskalens anhållan, under förklaring, att som han vid förra rättegångstillfället på ordförandens uppmaning återtagit ifrågavarande skrift, enär den ej direkt rörde saken, så motsatte han sig nu dess återupptagande, likasom. stadsfiskalens yrkande att i rättegången inblanda sin egen, för densamma främmande sak. Hr Silfversparre begärde rättens beslut häröfver, som efter öfverläggning afkunnades af ifinehåll, att lika litet som rätten kunde tvinga Norstedt att ingifva skriften, som han undandroge sig att inlemna, lika litet kunde rätten ock vidtaga någon åtgärd med anledning af den ifrågavarande vittnesberättelsens mer ller mindre för stadsfiskalen förnärmande innehåll, hvarföre rätten sålunda fann sig föranlåten afslå stadsfiskalens yrkande; Lindqvist tillspordes härpå af ordföranden om