plats, men detta är en sak som jag visst icke vill tillstyrka, då annonser äro ganska dyra och det i er ställning skulle vara att kasta bort pengarna, om jag ej särdeles bedrar mig. Det vore då bättre, om ni letade igenom en tidning och såg efter någon ledig plats, som ni tycker skulle anstå er; så kan ni anmäla er som sökande, antingen personligen eller genom bref, alltsom annonsören önskar. Men utan rekommendationer, min bästa miss, är det knäppt lönt att försöka. Men Lavinia hade beslutat att försöka sin lycka. Hon kände visserligen fulla vigten af mrs Tamplins invändningar; hennes ansökningar skulle. visst enligt hennes öfvertygelse misslyckas på många ställen till följd af denna brist, men likväl misströstade hon ej att till slut träffa på rätta personen — något medlidsamt fruntimmer, någon öm mor, som blott skulle behöfva veta att hon var faderoch moderlös, att hon stod alldeles ensam i verlden, för att med huldhet emottaga henne. Nästa morgon skickade hon efucr Times, och hade ej kommit långt på dess annvonsspalter, då hon upptäckte något som just tycktes vara ditsatt för henne: Astundas en guvernant inom en stilla familj, bosatt å landet, c. Svar afvaktas i bref.4 Hon hade från början föresatt sig att ej söka plats annorstädes än på landet eller utrikes. Hon hade i London alltför talrika bekantskaper att icke frukta obehagliga möten derstädes. Blotta föreställningen att kunna träffa mr Jones, kom henne att rysa. Hon besvarade genast skriftligen annonsen om en plats i landsorten och afvaktade utgången med cen blandad känsla at hopp Och fruktan. Hvarje slag på husporten eller närgränsände portar återljöd i hennes hjerta. -Ingenting inträffade dock — dagar och veckor gingo utan svar på hennes bref,