Aftonbladet – 6 september 1861, sida 2

CSannerligen, ku 1rde mrs Tamplin icke hindra sig från att säga, tyckes ni ej vara lika okunnig om detta lifvet och dess före: tag som ett nyfödt barn. Det enklaste sättet vore väl att ni vände er till, edra vänner och anhöriga — med : ett ord, till någo: som ni vet hysa intresse för er — och bad dem utse en god plats åt er bland sina bekantskaper.4 : Oeh om jag ej har några vänner eller anhöriga — om det ej fins någon som intresserar sig för rmig, sade Lavinia, med stora tårar i ögonen. Det är ju omöjligt; alla menniskor hafva någon som -de tillhörat, utropade mrs Tamplin, som nu började blifva ängslig till mods. Menniskor växa väl inte upp i skogen som svampar. Lugna er och sök att ermra er hur det är. Lavinia skakade med en hopplös blick på hufvudet; två stora tårar rullade nedför hennes kinder. SAck nej, gör inte sått, sade mrs Tamplin med bedjande röst, ty som hon sjelf vid minsta anledning kunde smälta i tårar, fruktade hon för faran af exemplet. Inte gagnar det till något att gråta, som ni väl vet. Min bästa, unga miss, ni måste inse sanningen af hvad jag säger; utan några relationer kommer man ingenstädes-här i verlden. Dessutom måste ni hafva betyg; utan betyg skall ingen menniska vilja antaga er. Lavinia borttorkade sina tårar och med dem hvarje yttre spår af rörelse och sade laggt: : Förlåt att jag besvärar er med ännu en fråga. Fins det ingen utväg, hvarigenom en person som jag kan göra sin önskan känd att erhålla en guvernantplats? Det finsi tidningarna4, svarade mrs Tamplin: Ni kan idem annonsera om en