räknade liken på ett slagfält söker slut till avtalet af sårade, så ledde hon si; från det hemska tal hon nyss hört uppgit vas till en beräkning om allt det elände som det förutsatte. Det var förfärligt, och ett. oändligt deltagande för alla dem son lida, en outsäglig längtan att vara dem til nytta bemäktigade sig hela hennes själ Ack! hade hon vetat detta fordom, di hon kunnat bjelpa! Huru mycket ond skulle hon icke då hafva förekommit! hu mycket godt hade hon cj kunnat göra! O att ett tillfälle kunde yppa sig för henne att kalla till verksamhet denna kraft af ny. född barmhertighet och menniskokärlek som vaknat hos henne! Det låg nå onting i mrs Tamplins sätt och röst, då hon följande morgon helsade på sin hyresgäst, som gaf Lavinia mod att säga: sVvill ni tillåta mig att göra er några frågor och vill ni vänligt råda mig hvad jag skall göra — ni som har erfarenhet af lifvet? Hvem nekar att gifva råd? Sedan tillåtelsen vänligt blifvit beviljad, började Lavinia: Jag kan måla litet, jag är temligen säker i franska, tyska och italienska språken; jag anses spela och sjunga bättre än de flesta fruntimmer. Tror ni att dessa kunskaper äro tillräckliga för att jag skall kunna söka en guvernantsplats? De äro tillräckliga och mer än tillräckliga, ifall ni träffar förnuftigt folk, men menniskorna hafva på sednare tiden blifvit så anspråksfulla och det förhåller sig på samma vis med guvernanter som med söm merskor — för hvar och en som behöfs fiönas minst femtio sökande; en god guver näntplats är såsom vinsten i ett lotteri — en möjlighet emot nittionio omöjligheter och