Aftonbladet – 5 september 1861, sida 2

SV fanta ratat åt — 3 Sr rn AN vid härvarande akademi ämnar uppehålla sig lenna och större delen af nästa termin för studiet af den svenska litteraturen. Till undergående af studentexamen hafva 128 ynglingar anmält sig, af hvilka 65 till examen med latin: Svenskt skrifprof aflades iförgår, latinskt i går. (Ups. P:) — Fabriksidkaren C. A. Garnström häri staden, hvilken förfärdigar tornur tilll flera landsortsstäder, har under loppet af sistförflutna månad uti Hernösand uppsatt två al honom förfärsligade nya tornur: det ena uti domkyrkotornet, bekostadt af rådmannen J. Sjödin, och det andra, skänkt af några af stadens borgare, uti rådhustornet. Hvardera af uren kostar 1500 rdr rmt. -— Uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll tisdagen den 3 Sept. 1861, rörande sjukligheten i hufvudstaden under sist förflutna vecka: Sjukligheten har varit, liksom under nästföreRa vecka, högst obetydlig. Allmännast hafva förekommit: diarreer och frossor; dernäst: katarrer; spridda fall af: halsinflammation, gastrisk feber, nervfeber, rödsot, rödsotsartadt diarr samt ulsot. På serafimerordenslasarettet: sjukantalet för dagen 215, hvaraf 119 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: nervfebrar och frossor i öfvervägande mängd; ett fall af lunginflammation; för öfrigt kroniska sjukdomar. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dagen 146, hvaraf 69 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: gastriska febrar, nervfebrar, frossor och ett par fall af gulsot. På provisoriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slut 137, hvaraf 94 invärtes sjuka. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 51; inkomne under veckan: diarreer, frossor och ögonsjukdomar. På barnbördshuset: friskt. På diakoniss-sjukhuset: sjukantalet 19; inkomne: fall af reumatisk feber och frossfeber. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 90, hvaraf 76 från staden, 46 från länet. Bland de fattiga: mest diarrer; vidare frossor, samt katarrer och reumatiska sjukdomar. I fängelsema: sjukligheten ringa; sjukdomsformerna: iarrå och frossfeber. MPSENSTET EE — Skarpskytteföreningarnes öfningsutflygter gifva på många ställen i landet anledning till verkliga folkfester, vid hvilka det allmänna deltagandet för den stora fosterländska rörelsen ger sig på ett otvetydigt sätt tillkänna. Nu sednast läser man i Hudiksvalls Veckoblad? följande lifliga beskrifning på en utflygt, företagen af Hudiksvalls frivilliga skarpskyttekår: Sistl. söndag företog härvarande skarpskyttekår en utflygt ånyo, denna gång till Iggesund. Kåren samlade sig på stora torget och afmarscherade ungefär kl. 6 på morgonen. Efter unefär en timmes rast på vägen, anlände den kl. 0 förmiddagen till Norra Iggesund, der den på en mot hafvet sluttande ås uppställde sig på en linie och aflossade en generalsalva för att helsa ångbåten Hudiksvall, som festligt prydd med flaggor just i detta ögonblick lopp ini Iggebandstjerden, medförande en talrik mängd lustfarare från Hudiksvall. Sedan dessa blifvit landsatta, hvarunder skarpskyttarne voro uppställda i haj från landgången, hölls-gemensam fullständig gudstjenst, hvarvid psalmsången ackompagnerades af instrumentalmusik, utförd af till nåfn del skarpskyttekåren tillhöriga medlemmar. fter slutad gudstjenst intogs middag, dels ombord på fartyget, dels i de natursköna omgifningarne, der man här och hvar i de herrliga björklundarna sågo glädtiga Bruppery lägrade kring mer och mindre yppiga matsäc skorgar. Sedan en kort rast efter måltiden blifvit beviljad, slogs ställning och exercisen började, bestående dels i gevärsexercis, dels i manövrering. Hufvudsakligast anfördes truppen af korporal Ring, men kommandot öfvertogs sedermera af en för tillfället närvarande officer, som förklarade sin högsta belåtenhet med det sätt, hvarpå truppen utförde anbefallda rörelser. Åskilliga generalsalvor aflossades äfven med särdeles precision och med öfverraskande enhet, om man tager i betraktande den ringa öfning i skjut2 DITT SST OR AGS SEA SIE Åh, jag ber, jag ber4, svarade baronen och skyndade sig att uppbjuda borgmästarinnan till polonäsen. Alla luftslott ramlade då för fru Tinnerlund, som satte sig och såg sig liknöjd omkring. Hennes blickar uttryckte dock en viss Sindignation när borgmästaren också förbigick henne och anhöll att få föra hennes nåd friherrinnan Hägerstjerna. Slutligen klarnade fru Tinnerlunds ansigte, ett kokett leende sväfvade öfver hennes läppar då en gammal konsul, utstyrd i uniform, framträdde och utbad sig nöjet att få föra fabrikörskan i polonäsen, som just nu började. Fru Tinnerlund kråmade sig i da sen, såg ömsom förtjust, ömsom brydd ut, då hennes moiti konverserade om de enorma mjölpriserna. Hon var slutigen öfverlycklig då hans nåd4 en passant pehagade med yttersta fingerspetsarne svänga omkring med henne och hon såg sig triumerande omkring på de sittande borgarfrurna, som inom sig tänkte: Nu tycker hon utt hon är någonting, det hönset! Men så ir det att ha en stenrik man — då kan man komma sig upp i svängenEn oändligt förnäm tråkighet och stelhet ådde i salongen. De fina och utsökta förriskningarne ersatte dock glädjen och munerheten. En del af gästerna öppnade viserligen under hela aftonen icke sin mun, tom för mat och dryck; men de ansågo ig ändå ha mycket roligt. Nöjet att få ara med i stora verlden är och blir all id ett stort nöje för månget svagt menniskojarn. Dans efter dans passerade. Magister Fåel satt dyster, med korslagda armar i ett) örn af en soffa. Evelina var stött öfver att cke af honom bli uppbjuden. Hon gick slut-! a CR MA RA ER a 8 Kongs RR Rör