Aftonbladet – 5 september 1861, sida 2

NNE REINE AF hennes toilett var tillräckligt granu. Klädd i cn brungul sidenklädning med svarta ränder, ansåg hon sig vara den: älskvärdaste och finaste al alla borgarfruarne. Ändtligen nalkades det ögonblick; då hans nåd med en storvisirs värdighet, nalkades fru Tinnerlund. Hennes hjerta klappade så våldsamt att hon alldeles förstummades. Han ämnar bjuda upp mig.. Gud i him. len han ämnar bjuda upp mig! tänkte hon, utom sig af glädje. Baron Hägerstjerna bugade sig kort för fru Tinnerlund, som steg upp, höll ut kjolen med fingerspetsarna och neg så djupt. att krinolinen bildade en ballong och bortskymde öfverdelen af kroppen. Huru befinner sig fru fabrikörskan? behagade baronen fråga. Herr baron är så nådig som frågar, svarade frun småleende och med tillgjord förtjusning. Har frun några barn?? fortsatte baronen ännu nådigare. : Fru Tinnerlund rodnade, slog ned ögonen, neg och teg. Frun har kanske många barn? Fru Tinnerlund blef ännu mera förlägen. Då baronen fann detta, sökte han rätta sitt misstag och yttrade: Om förlåtelse — frun har säkert inga barn? SMin man... min man...4 stammade frun, han har .. han har... ad Fabrikören har kanske upptagit något fosterbarn? Min man, svarade fabrikörskan, som fattade mod, är visserligen mycket ledsen öfver alt vårt äktenskap är barnlöst; men han tröstar sig med att vara stjuffar till tre 3ossar och a flickor, som jag-hade i första giftet err baron är alltför nådig som rågar. SE Ra RE i