att besluta sig för något yrke, hvarigenom hon kunde vinna sitt dagliga bröd — dessa voro de vigtiga ämnen som isynnerhet upptogo hennes tankar under det hon var tängslad vid sjukbädden. I alla andra fall hoppades hon emellertid allt godt, utom i utväg att vinna arbete. Härvidlag var allt mörker och ovisshet för henne. Vi vilja ej dermed säga att hon fruktade för svårighet att få en plats; hon var alltför obekant med lifvets hårda verklighet, alltför vilseledd af en utaf mr Jones favoritsatser att: För den som har god vilja finns alltid utvägar, för att hon skulle kunna hysa någon fruktan i dettå hänseende; men hon var i fullkomlig saknad af någon erfarenhet huru hon skulle gå tillväga; hon måste söka ledning hos någon som hade bättre reda på hvad som borde göras. Allt hvad hon visste var genom en eller annan rekommendat.:on till henne sjelf och hvaraf hon funnit att fruntimmer. med god uppfostran, som råkat i fattigdom, brukade blifva guvernanter. Men hade hon nog kunskaper för att undervisa? Hon fruktade för motsatsen. Guvernanten skulle ju kunna allting och hon visste knappt ett enda ämne, der hon kunde våga rekommendera sig sjelf för skicklighet nog att kunna undervisa — kanske musik, franska och italienska. Skulle detta vara nog? . I sitt redliga bemödande att bringa sina anspråk i öfverensstämmelse med sin nuvarande ringa ställning kom Lavinia till ett mera tillfredsställande resultat. De pröfningar hon under de sista månaderna hade senomgått och de tankar, som de väckt hos henne, hade utvecklat hennes förstånd och väckt henne till känsla af de pligter och det moraliska ansvar, som lifvet ålägper oss. Äfven den tid, då hon deltog i alla dess dårskaper och då sorgen ännu alrig hade träffat henne, hade hon erfarit nånget hastigt styng i sitt samvete vid Paoos allvariiga uppmaningar att hon skulle vesinna dessa pligter och detta ansvar.