Aftonbladet – 3 september 1861, sida 2

Med anledning af de rykten, som varit gängse angående en förändring i danska tronföljden till fördel för svenska konungahuset, yttras följande i Englands ministeriella tidning Globe: Det är verkligen märkvärdigt attse hvilka fantasmagorier kunna framkallas i anledning af en monarks resa till en allierad snyverän. Det är intet tvifvel underkastadt. att ju icke England och Frankrike med ovilja skulle se det lilla konungariket Dan mark plundras i ändamål att tillfredsställa våra goda vänner tyskarne. Men det ligger ett stort svalg emellan ett vänskaplig: besök samt råd, afsedda att förhindra ett vädjande till vapnen, hvilket kunde sättt hela Europa i lågor, och ett så vidtut seende förslag som en skandinavisk förening under konungens af Sverge och Norge spira med vestmakternas hjelp. Möjligen skulle konungen af Sverge icke ha någonting emot att utbyta sin nuvarande titel emot den af Skandinaviens konung, och konungen af Danmark bryr sig möjligen föga om hvilken som blir hans efterträdare. Men nu för tiden skapar man icke konun gariken utan folkens samtycke; man ser Holland och Belgien vara åtskilda, hvaremot italienarne ha förenat sig. Planen till en skandinavisk förening kan ha sitt goda med sig; men förrän man skänker någon allvarlig uppmärksamhet åt toma rykten. må man göra för sig klart hvilka vanskligheter möta planens verkliggörande och fråga ig huruvida uoninterventionsprincipen skulle tillåta England att deruti taga del. Hvilka planer andra makter föröfrigt härom än må hysa, så kunna tyskarne vara öfvertygade derom, att vi aldrig skulle samtycka till någon åtgärd, som kunde lända dem till skada. De äro af samma stam som vi. Den religion, som är 0ss dyrbar, finner hos dem en fast stödjepunkt. De intaga i mellersta Europa en ställning, som faller tungt i makternas vågskål. De ha åtskilliga gånger varit blottställda för infall i deras land, men ha aldrig blifvit underkufvade. På grund af såväl våra känslor som våra in tressen hysa vi den önskan, att tyskarne måtte vara starka och förenade. Men denna styrka och denna förening må de söka vinna genom egna bemödanden. Den skulle snarare vinnas om de allvarsamt sysselsatte sig med sina egna angelägenhetel än om de låta oroa sig af de chimeriska planer, som man tillskrifver andra makter.