Aftonbladet – 3 september 1861, sida 2

— 4I tid — hvarför det? CFör att gå till mitt arbete !X Till ditt arbete? Hvilken löjlig id fö arftagaren efter en biskop. Förlåt mig, min vän. men icke böra vä mina förbättrade vilkor hindra mig från at handla som en reälig man. Jag har redar uppburit arfvode för en half månad och er half månad till skall jag också arbeta. Rät som en dörrpost — oböjlig som ett jernspett. Du är en präktig pojke och vore jag inte Felix Pålissier, så ville jag gerna vara Paolo Mancin. De 500 scudi skola, som jag tror, komma Just vid den tid då ditt förelagda arbete gält till ända. Skulle du under tiden behöfva pengar — inte? Nå, nå, vi tala ej vidare om saken då. Jag undrar just hur stora inkomster du får? Jag vill hoppas att de blifva goda. Jag skulle önska att du skonade mig för dina kalkyler nu. Och hvarför det, du den allvarsammaste bland ynglingar ? CEmedan de plåga mig — derföre att hela affären är afskyvärd i mina ögon. Vid min heder! låter ej detta nästan förryckt; och det efter allt besvär som noftarien gjort sig att reda saken. Om den är utredd eller icke — det gör föga till sakenX, sade Paolo häftigt. Icke hela verldens bevis kunna advocera bort en känsla, som fiunes till och jag känner attja gör orätt uli att motiaga detta arf. Du skall få se att det för olycka med sig. God natt, Det skall föra olycka öfver dig, ropade Du Genre efter honom, Xom du ej blir klok innan det är för sent, det är dina nuvarande falska åsigter af lifvet. Du betraktar det som ett sorgspel, då det blott är en farce — ja, blott en farce! God natt.