Aftonbladet – 3 september 1861, sida 2

nu var. Sådant hade händt och hvarför skulle det ej kunna hända ännu en gång Det unga fruntimret såg såoroligt ut, at man kunde vänta sig hvad som helst. At hon — mrs Tamplin — framför alla andra vär dinnor skulle vara lycklig nog attfå sådan: hyresgäster var visst ingenting att förundr: sig öfver. Det var blott i öfverensstämmelsc med allt det öfriga som blifvit hennes lot här i verlden. Detta var en verklig guldgrufva af dystra föreställningar och hon bearbetade den med outtröttlig ifver. Hon genomgick i tankarne den hemska tilldragelsen från den stund då liket först blef funnet, tilldess coroner och jury på morgonen höllo sina. öfverläggningar i det lilla rummet åt gården, och fortsatte ämnet med en omständlighet och ett nit, som var värdigt den hvilken ständigt sysselsätter sin inbillningskraft med gräsligheter. Ytterligheten af den förskräckelse hon ingaf sig, gaf henne slutligen det mod som hon hittills hade saknat, att gå för att förvissa sig sjelf om tillvaron af det hjernspöke hon frammanat. Hon fattade ett ljus, skyndade igenom den lilla passagen, öppnade beslutsamt dörren till rummet och steg in. Miss Lavinia återkom härigenom till fullt medvetande och steg hastigt upp, i det hon frågade: Är det du, Grace? Hvad du skrämde migl CHå, Gud hjelpe mig! hon yrarX, tänkte mrs Tamplin, och denna nya förskräckelse förstörde i ögonblicket all tillfredsställelse öfver grundlösheten af den förra. Hon sade högt: det är bara jag, mrs Tamplin, som kommer. med ljus. Är ni sjuk, miss? Åh nej! jag tackar er, inte sjuk; jag känns r mig blott litet yr och illamående, svarade Lavinia och satte sig åter.