Aftonbladet – 2 september 1861, sida 3

he. Jag tycker då hvad den der pösmunken, som redigerar bladet, skall bli långsnäst. Reformmötet var utlyst att hållas i rådhussalen. Då klockan slog 6 — den tid då mö-; tet skulle börja — var läktaren upptagen af högtidsklädda damer med buketter i händerna, Borgmästarinnan tronade som en liten drottning ibland fruntimren. Hennes fina svarta moireklädning, hennes runda fylliga armar, prydda med blixtrande armband, hennes fina neglige med svajande plymer, utgjorde föremål för borgarfruarnes beundran och afund. På hvar sin sida om mo-s dren hade borgmästarns döttrar Evelina och Amalia tagit plats. Evelina var en nordisk bl.ndin med yppiga former, hennes friska, röda och trinda kinder bortskymde när stan de små blå ögonen, inbäddade i ett glänsande hull. Hvad den Evelina är söt! hvad hon är vacker! tänkte modren. I hennes gullgula lockar har en solstråle glömt sig qvar. Evelina var naturligtvis sin mors stolthet. den ungkarl, som glömde att prisa hennes kön et och talanger, vur säker på att bli örbigången vid bjudnin en till borgmästasens nyårsbal. Ingen af ungkarlarnt ol dock högre i gunst hos borgmästarin t ster Fågel. Med tillbjelp a he och Tegner besj hav oftr Bvelina, som al staden: ta lillerata rådmän ansågs för lycklit kaldinna. Hou hade högeligen hänfört den acd ett i bladet infördt poem, kalladt: änslingens suckar. Å van än mt sehiller, G Shimmel Ner i rådhussalen till höger suto Tinnerund och hans pålitliga vänner, svartkläddt ch uppsträckta i hvit halsdukar. Längs ram 1 salen promenerade redaktör Fågc och betraktadefbelåten sttverk. Gudske