Aftonbladet – 2 september 1861, sida 3

BLANDARA AMNNEN Grefve Kuno von Hahns påbud till samtliga sina fembetsmän och betjening, som iäta hans bröd, och öfver hvilka Gud satt honom. grefve von Hahn, till herreX, har, om man får tro Berliner Monitagsblatt, redan ledt till en högst obehaglig händelse. Påbudets andra paragraf lyder sålunda: 3) Hvar och en, som är i mitt bröd, skall, när har hat enskilta böner och andraganden att framföra til sitt herrskap, inställa sig i hvit halsduk och hvita handskar och ej annorlunda. Uttryckt på tyska lyder den sista frasen: in weisser Halsbinde und weissen Handschuhen zu erscheinen und nicht anders. De understrukna orden betyda visserligen, såsom vi ofvan öfversatt dem : och icke annorlunda, men tagna efter bokstafven kunna de äfven uppfattas såsom påböde de att embetsmän och betjening skulle iantydda fallet inställa sig i hvit halsduk och hvita handskar och ej med något annat, På detta alltför bok stafliga sätt tolkades de åtminstone af drängen Thomas Schmerkel, som af sitt klena undersäteförstånd lät förleda sig att för några dagar selan inställa sig hos grefvinnan, till hvilken han hade en framställning att göra, iklädd endast hvit halsduk och hvita handskar. — Den förnäma damen. som naturligtvis icke var beredd på en sådan tolkning af det höga påbudet, blef vid den trogna och lydiga drängens påbudsenliga underdånigst god morgon! till den grad förskräckt, att hon låg flera minuter afsvimmad. Vederbörande paragaf berättas också redan vara ändrad sålunda. att den anbefaller fullständig underdånigste bekläd2ad jemte hvit halsduk och hvita handskar. Gifvet på Hahnska godsett året efter Christi börd 1861. — Stränga vintrar. I anledning af den siste skarpa vintern gör la science pittoresque en sammanställning af de stränga vintrarna på kon:inenten alltsedan 1408, hvilket år historien benämnt den stora vinterns årt. I sjelfva pariserparlamentets historia finnas åtskilliga anteckvingar om densamma, och särskildt anför gref jeren, att det var honom omöjligt att registrera jesluten, emedan bläcket frösihans penna, oakvadt man underhöll en stark eld i kaminerna: Seinen var tillfrusen, och när töväder inträdde åg snön så högt, att man sjönk ned till knäet leri. Hela detta århundrade var rikt på stränga vintrar. Felicien anför, att det frös 2 månade: ych 21 dagar å rad, samt, att det oafbrutet snöide i fyratio dagar. Ar 1458 kamperade er när af 40,000 man på Doraufloden. Tio år der -fter berättar Fhilippe de Comines att man utlelade vinstycken åt hertigens af Burgond folk sedan man sönderslagit faten och med yxa :dufvit vinet. Det 16:de århundradet har inga märkliga vintrar. Af det 17:de århundradets an närkes 1608 års vinter och beskrifves af histo -ieskrifvaren Mezeray sålunda: det bröd mar lade fram för Henrik IV den 23 Janumi va rusett. Under vintern 1657—58 var kölden ster i hela Etropa, och denna vinter är