Aftonbladet – 2 september 1861, sida 2

Klockan är half fem — en nästan opassan. de timme för att äta middag — me: jag behöfver emellert d både sitta ned och äta, annyrs kan jag icke svara för följderna. Hvilketdera behagar dig mest — en supröme de volaille eller en hummersalad? Pao:o skulle hafva framför båda dessa läckerheter föredragit en lugn tete å töte med sig sjelf för att ransaka, så vidt det var I onom möjligt, en viss känsla af obelåtenhet rörande det beslut som han blifvit öfverta ad att taga, och hvilken ännu glödde någonstädes i hans hjerta eller hjerna. Som detta emellertid ej lät sig göra, utan att han skulle varit ovänlig emot Du Genre, svarade han, att han alldeles öfverläte anordningen för middagen åt honom. De begåfvo sig till Boulevards des Italiens och gingo in på ett cafe. Detta anses inte för att vara af första rangen, förklarade fransmannen, men maten är utmärkt god och mamesellen vid pulpeten tillbedjansvärd. Kom närmare och se på henne ! Men Paolo ville icke följa honom, utan stannade med sin vanliga blyghet ett godt stycke ifrån det röda sammetsaltare, der hans följeslagare tillbad. Och för öfrigt delade Paolo ingalunda Du Genres beundran för gudinnan bakom pulpeten; tvertom fa: n han många brister hos henne — hennes ögon saknade djup, hennes hy klarhet, hela henhes hufvusi saknade karakter. Naturligtvist, sade Du Genre skrattande, hon är ju ej någon målning — blott en vinnas SDerpå är jag för ingen del säkert, inöl romaren. i j Sådan elakhet! Jag försäkrar dig att on icke är målad. Infallet var i alla fall nte illa. Men hvad var det jag skulle t