Aftonbladet – 2 september 1861, sida 2

beviltnades af Du Genre och notariens för sta bokhållare samt afsändes derefter til Rom för nödig och laglig stadfästelse. Paolo steg härefter upp för alt cå. Dröj ett ögonblick, sade realisten; då :nu denna krona bland alla jurister, denne signor Guarini erbjuder sig alt i förskot: lemna huru stor summa du behagar, hvilket jag anser ganska hederligt af honom, månne du ej g:orde klokt uti att draga på honon för en tusen scudi eller så der omkring? tTusen se: di — och till hvad ändamäl?t utropade Paolo. Jag har godt om pengar för närvarande — mer än hundra francs. SOch huru långt skola fem Napoleoner räcka i-Paris? Nåväl — låt gå för fem hundra scudi då. CEtt hundra. är mer än tillräckligt sva rade Paolo, i det han satte sig ned för att skrifva, Jag fortfar att tillstyrka fem hundra, sade Du Genre. Du behöfver ju inte derföre förstöra dem; pengar kosta ingenting att gömma. Så har du ju den der lilla beskedliga karlen — hvad hette han nu igen? — och hans hustru, som vårdade dig undei det du var sjuk; dem får du lof att se tillgodo. Ja, du har rätt; hvar hade jag mina tankar, som kunde glömma denna skuld? och utan tvekan satte han sig ned och skref en invisning på fem hundra scudi, som han lemnade åt notarien att afsända jemte fullmakten. Derefter togo de ett hertligt afsked af den gamla herrn. o Uf! sade Du Genre, så snart de åler komrnit ut på gatan, Shvilket besvär du har eJort mig. Pythias och Damon, Orestes och Pylades utstodo alla tillsammans icke så mycket för hvarandra. Jag är färdig att falla ned af trötthet och så begick jag den pförsigtigheten att skicka bort min tilbury.