ste gifva honom en förklaring, och då han gjorde det, var han äfven tvungen att vidröra några af de händelser som timat — Thorntons försvinnande bland andra — hvilka hade gjort det nödvändigt för honom att genom arbete förvärfva dagligt bröd. Du Genre såg ut som han hade fallit från skyarne, men var icke sen att erbjuda sin börs — ett anbud, som Paolo genast afslog. De voro ännu stadda i ett förtroligt samtal, då de kommo till mr Bonifaces port... Här. har du min adresst,sade Du Genre; men kan jag inte få träffa dig mera i dag? Jo, en vart öfver sex, på Pont Neuf, sade Paolo skrattande. cHär råder Pompeji gripande tystnadt, sade Du Genre, i det han såg sig omkring; luften är full af lukt utaf mumier. I det Paolo hoppade ur åkdonet ropade fransmannen åt honom: Akta dig, min hedersvän, du tappade den der stora depesehen; åpropos, du läste den ju aldrig. Paolo tog upp brefvet och sade: Så vidt jag kunde se är det en notifikation om biskop Rodipanis död. Det är undertecknadt: Guärini — ett namn, som är mig alldeles främmande. CGuarini? upprepade Da Genre; hvad. — det är ju namnet på en ryktbar jurist i Rom. Tillåt mig säga dig, vän Telemachus, att det alltid är obetänksamt att endastläsa ett bref till hälften, synnerligen då det innehåller underrättelse om en släg s fi Hvem vet om inte du st skopens testamente som rätt vacker donation. Ja, det är verkligen högst troligt, sade Paolo och höjde på axlarna. CUnderligare saker än så hafva inträffatt, sade Dui Genre. Hör på, jag vågar två