mänheten icke innehålla den ringaste vådh. vare sig för lif, helsa eller egendom.4 samma gång torde kunna afgöras hvilkendera artikeln varit uppenbart vilseledandet, min eller hr L:s svar derpå. t Vid hr L:s funderingar med anledning:at den af mig antydda möjligheten att fostorångorna från tändstickorna i våra boningsrum kunde förorsaka illamående eller allvarsammare sjuklighet vore mycket att säga, men jag afhåller mig derifrån dels för den öfverlägsna ton hr L. ansett passande att dervid använda, dels för den okunnighet, som blottas vid jemförelsen mellan fosför i fritt tillstånd och den bundna fosfor, hvilken ingår såsom beståndsdel i våra dagliga födoämnen och i vår egen kropp — ena okunnighet så stor, att man frestas tro den vara låtsad hos en man, som skrifver inför allmänheten. Hr L:s uppgift att jag framlagt förslag, som på ett betänkligt sätt ingripa i allmäns hetens kassakistat och åsyfta en splitter ny lagstiftning, är alldeles oriktig. Jag har endast anfört verba formalia i de slutsatser, hvarigenom medicinska akademien i Paris motiverat ett förbud mot fosfortändstickorna. Ett sådant förbud har jag icke föreslagit. för Sverge, emedan jag ansett detsamma icke kunna hållas i helgd i vårt land; men jag har ansett mig på grund af egen och andras erfarenhet böra fästa tänkande tidningsläsares uppmärksamhet på en vanligen icke anad våda och på utvägar att undgå densamma för den, som anser det ara mödan värdt. Då jag sålunda önskat rminska eller inskränka bruket af fosfortändstickorna, har jag hvarken haft för afsigt att fylla den ene fabrikantens kassakista eller minska innehållet af den andres. Många slag af tändstickor finnas; kan hr L. tillverka de bästa, skall han otvifvelaktigt icke förlora derpå att konsumenterna äro hugade att för dem betala högre pris för att undvika fosfortändstiekorna. Efter hvad jag nu haft att anföra, torde hr L:s kalkyl öfver den valuta allmänheten skulle bekomma för de förökade kostnader ofarliga tändstickors uteslutande bruk medförde betydligen förlora i tillförlitlighet och valutan blifva vida större. En förökad kostnad skulle redan kunna träffa de vanliga tändstickornas konsumenter, i händelse auktoriteterna funne sig föranlåtna föreskrifva fabrikanter och detaljörer att icke sälja tändstiekorna utom i säkra lådor eller dosor i st. f. de nu brukliga, oförsvarliga pappersomslagen. Ett sådant påbud är gifvet för Stockholm, som jag vill minnas omkring år 1844, men har derefter råkat 1 glömska. Slutligen kan jag ej undgå att uttrycka min förvåning öfver hr L:s förfarande att vända sig endast mot mig och låtsa sig vara i fullkomlig okunnighet derom, att den franska medicinska akademiens slutsatser, hvilka jag i min uppsats refererade, äro fullkomligt öfverensstämmande med hvad jag anförde i afseende på de vanliga tändstickornas giftighet och önskligheten af deras ersättande genom andra, mindre farliga. Har detta skett derföre, att hr L. ansåg sig med större framgång kunna inför allmänheten framsiölla en professor vid ett landsortsuniversitet i Sverge såsom den der farit med löst tal från poesiens oeh fantasiens område, än påbörda pariserprofessorerna Devergie, Chevallier och Poggiale samt hela kejserliga medicinska akademien samma fel? Lund d. 27 Aug. 1861. N. J. Berlin.