mt Sr rr 7 herre, med snöhvitt hår och ett mildt och välvilligt utseende, som det gjorde en godt att se. Ej heller saknade detta ansigte uttryck af både försigtighet och skarpsinnigt het — det ena kunde man se i de lätt samt manpressade läpparna, det andra i de klar: ögonens snabba, lifliga blickar. Han I nade till en öfversättning af bretvet irån Rom och till den klara framställning, som Du Genre sedan gaf honom, med den sit sta uppmärksamhet och halfslutna ögon, hv ka hun likväl öppnade alideles, då han hi de Paolos betänkligheter, och han säg forskande på den unga mannen att denne rodnade och nedslog sina ögon. tHade testator någon annan nära anhörig än denne unga herre? frågade den gamle lagkarlen. . Sedan hans fråga fått ett ne tillade han: i Den framställda frågan ären ibland den som sällan komma inom en not: bedömande; den är hvarken mer eller mindre än en samvetsfråga, hvars lösning kanske värit rättast att hänskjuta tll en prest. Emellertid, och då män af mitt yrke ofta hafva namn för att vara och äfven i visst afseende äro rådgifvare i samvetsfråcor för sina kliså inde svar, enter — jag menar nu blott i verldel gelägenh — så tror jag icke ait j gränserna för min Se, gZ säger min mening i ämnet. Det är gjordt i några få ord.? — Han vände sig så, att hvad han ville egentligen var stäldt till Pa CAR förkasta en erbjuden förm min bästa herre. kan allt efter omsläudigheterna vara eh mycket klok eller en mycket dåraktig handling. För den svärmniske och obetänksamme skall måhända en dylik sjelfförnekelse quand meme synas som en