Ännu några ord om tändstickor. De gens qui font le commerce des allumettes chimi;ues, qui ont cru voir leur industrie menacee par lapparition du phosphore rouge, qui ne peut empoisonner, ont ecrit des memoires pour persuader le pubic, pour persuader VPadministration, yue allumettes ne contiennent pas de substa toxisues, et yuelles ne presentent pas de danger. Dans ces mimoires, on nie les faits. Chevallier. Journ. de Chim. med. 1858. I Aftonbladet för den 9 dennes meddelade jag de slutsatser, hvartill den medicinska akademien i Paris kommit i sitt oflicielt gifna yttrande angående olika slags tändstickors vådor och fördelar, och fogade dertill mina egna anmärkningar i samma ämne samt föreslog på grund deraf, att förminska de i många afseenden farliga fosfortändstickornas bruk genom användande af and icke farliga. Häremot har kemiska fabriksidkaren N. P. Lindeström, egare tll den under namn af L. E. Nordenmalm komp, idkade tändsticksfabriken, i Aftonbladet för den 17 dennes uppträdt och påstår att min artikel är Cuppenbart vilseledandeUnder det fabrikören L. bestrider riktigheten af mina uppgifter, förklarar han likväl sin fulla öfvertygelse vara Satt, om hr prof. haft orätt, sådant endast härleder sig derifrån att hans djupa deltagande för medmenniskors lidande satt hjertat i alltför häftig rörelse och låtit den poetiska ådern (2?) för ögonblicket alldeles fördränka den vetenskapliga skarpsinnigheten och försigtigheten. Jag är tacksam för den goda tanka hr L. på sitt vis uttrycker, åtminstone om mina motiver, och skulle till och med önska att hr L. hade rätt i sina påståenden; men det har hän icke, enligt hvad mer än 20-åriga studier af giftläran lärt mig. Då jag i det följande skall visa att hr L. har orätt, tillåter jag mig likväl icke att dervid uttala några åsigter angående motiverna till hans uppträdande, utan anser det vara saken, icke personen, som bör tagas i betraktande. Hr L. förnekar först fosfortändstickornas eldfarlighet. Af teoretiska skäl och ännu mer på grund af den dagliga erfarenheten vågar jag, trots prof. Berlins tal om de fördande eldsvådor tändstickor förorsakat, påstå att dessa dertill äro alldeles oskyldiga. Ehuru säker hr L. sålunda är på sin sak, anser han dock att det skulle vara högeligen intressant att erhålla en säker och med sanningen fullkomligt öfverensstämmande uppgift på de eldsvådor som af dem förorsukats, utan att menniskor med flit eller uppenbar vårdslöshet dertill bidragit. Enligt mitt och troligen ae flestes förmenande skulle det för frågans afgörande vara ännu mera upplysande att få uppgift på de eldsvådor, som förorsakats af tändstickor, just då uppenbar vårdslöshet eller tanklöshet dervid bidragit. Om dessa är nemligen här fråga. Oaktadt jag såväl med Berzelius auktoritet (Lehrb. I. 193) som af egen erfarenhet kan vederlägga hr L:s uppgift, ait fosfor på intet vis är sjelfantändligt, och oaktadt jag icke saknar kännedom om eldsvådor, hvilka genom denna sjelfantändlighet förorsakats, har jag icke talat om andra förödande eldsvådor än de, som uppkommit till följd af oförståndigt eller tanklöst un:gående med fosfortändstickor. Våra tidnin: gar innehålla tillräckligt ofta rapporter on dylika olyckor. Måhända vill hr L. påstå att det varit det oförståndiga barnets lek och icke tändstickorna som vållat olyckan; men jag torde få de flesta på min sida, om jag påstår att det varit tändstiekornas lätt antändlighet, som dertill varit orsaken. och att olyckan uteblifvit, om dessa icke så lä! kunnat tändas. Om någon så illa förvarer ett skarpladdadt gevär eller ett stycke hvit arsenik, att de äro för hvem som helst til:gängliga, och ett barn underlek dermed dödar elt annat, ger man då barnet skuldu:i för den timade olyckan? Och äro ieke dut skarpladdade geväret eller arseniken lifsfarliga liksom. tändstickorna äro eldfarliga?. I a.