Aftonbladet – 30 augusti 1861, sida 2

srmåga, nu med sädan animositet och så izmpeatoriskt härutinnan uttalat sin föfkåk nm nda derhän, att man nödgas antaga, att bakm egiden af redaktionens, såsom egen intagna rtikel gömmer sig ett intresse, hvars ömma sior man hindelsevis kommit att något för hårdt idröra. Det är vidare alldeles klart att, öfverit der detta intresse har ett öfvervägande inytande, det också, så framt pressen ej vill se aken från en sjellständigare och mindre ensiig sida, alltid skall få den tillssinstjenst, .om ag också-hoppas att-den då. måtte uppträda på tt-humanare sätt än Aftonbladet. Då emellertit hvarken min tid, lynneseller. örmåga metdpifva attinlåta mig uti en:förtsalt idningspolemik, torde: det i afseende på vexarnes soliditet. vara tilläckligt sagdt; att filialvanken si.;Hudiksvall hos.hvilken jag betingat nig upp-: och afskrifningsräkning samt å denammå alltid -har.full valuta insatt, enligt i allnänna bladen infördt tillkännagifvande,. vid Pp inlöser dem. ka å jag, det må nu lända till mitt berömseller adel, ensam och påegen risk föranledt vexelwgifningen, torde det, efter derma förklaring, cke löna ,mödaån att härföre, som nu i Aftonvladet skett, söka kasta skulden eller skugga på innan person eller korporation. Jag Skall visst cke undandraga mig-att för mitt företag ansvara inför vederbörande auktoriteter och de skola i mig finna en person, som villigt ställer ig till efterrättelse, hvad de lagligen bjuda eler ålägga: : Enhvar, som är i kännedom om den utomordentliga svårighet, som, synnerligastefter inlragningen utaf riksbankens treor, uppstått vid liqvidationer i allmännacrörelsen här inom Helsingland, torde härutinnan, såsom antydt blifvit, igenfinna motivet till vexelutgifningen å samma valör. Det är visserligen sannt, att vi hafva silfver:i stället attrfrån-riksbanken tillgå, men detta är ej blott kostsamt att hitbekomma utan äfven för allmogen mindre begärligt, såsom lättare förkommet än pappersmyntet. Serskildt får jag anmärka att några, i en annan nyss anländ tidning ifrågasatta vexlar å 1 rdr rmt icke komma ätt af mig utgifvas. Hudiksvall d.2 Aug: 1861. H. Frisk. Vi ha några ord att yttra med-anledning af detta bemötandet. sket Det var, för att begagna lir Frisks ord, 4visserligen på förhditd fullt gifvet och således ingalunda oförväntadt, att man skulle krypa bakom vexellagen ;vid försvaret för det oblyga tilltaget att kringgå lagens stadganden om, skdersiynt och tryekta anvisningar. Enhvar:insåg i första ögonblicket att genistrecket vid den nya. finansoperationens uttänkande egentligen .bestod i upptäckten deraf, satt lagstiftaren. vid förlattandet af -vexellagen-ej kunnattänka-sig-och-dersöre icke heller uttryckligen förbjudit en sådwur manöver söm den, genom hvilken man nu försökt att etablera en helt privat emission af pappersmynt. Härna ade Taek .vare.den-beundransvärdaförening at öförsyntbet och enfald;-som uppenbarar-sig i hr Frisks Sbömötandeslikasom i den-raf honom is förening med Aliälb nken etiblerädö finansoperationen; char. .hr. Frisk. sjelf behbagat. för oss undanrödja möjligheten att af äfven de med saken minst förtrogne beskyllas för-misitydning,..då vixkalla chans vexlar för Spappersmynt. Redan på första-raderna. af.sin skrift yttrar F. ätt hans g. ;k. vexelatgifning -blifvit ;vidtagen för det trängande behofvet-inom-Helsinglandaf Svexelmynt; något längre fram erkänner han uttryekligen,. att Cvexlarnet skola ersätta riksbankens treor; och-till: sist .glömmer han sig fullständigt och talar utan alla omsvep-omXpappersmyntet Såsom tör öllmogen-synnerligenbegärlig!. . Vi beklaga den: slöhet irättsbegrepp och rättskänsla, som fillåter en person: att först inventera ett -konstgrepp, så tydligt innefattatide kringgåenderat Jag -somsdet ifrågavarande, och sedan, efter det saken blifvit föremål för .anmärkningar och. åf den allmänna meningen enhälligt :dömd, .uppträda. med ett försvar i den tonart, somrdet hvars offentliggörande man åf össäskat. Det pröf-hr Frisk-dermed-aflagt på sitt omdöme och sin känsla för-det passande förklarar : möjligheten äf, att han icke aktat för rof att mot dem som i den lagliga ordningens namn protesterat .mot hans tilltag framkasta-lumpna insinuationer. Detta om och till hr Frisk-såsom vexelotgifvare? och ?bemötare?. Men hvad skall man slutligen säga. om en bankstyrelse, som, sedan den icke af någon-känsla-för det tillständiga, af någon månhet om sitt eget anseende: och: om -bankinstitutionens i allmänhet, tillåtitsig att ingå i: en transaktion, sådan som den ifrågavarande, och derpå kröner verket :med ett offentligt tillkännagifvaride, att det inlöser-enviss uppgifven, persons vexlar utan någon begränsning hvarken till tid eller belopp. Detta tillkännagifvande sär i sanning -så ytterligt enfaldigt, att manfrestas anse filialbanksdirektionen icke fullt tillräknelig. Man måste verkligenmedganska. stor nyfikenhet motse hvad riksbankens styrelse finner nödigt att vidtaga medafseende på en filialbanksdirektion,. som visar sig så; begripa och skötarbankaffärer. — SÄ Lr ST JV AD ä dä