gumma, kan jäg aldrig kommö ätt ens ta uti det bladeb. 4 sd Ack, du din skälm4, sade gumman; lägfönde handen om gubbens hals och seendö onom skalkaktigt i ögonen, tror du icke att jag våt, det du också i smyg mycket gerna läser Aftonbladet? tJag? Jag?4 frågade prosten förlägen och liksom gripen på bar gerning. Nej, Lovisa, det är förtal, idel förtal. Neka nu icke längre. Jag vet allt: Du reser hvar fredag punktligt in till staden och läser der hemligt hos redaktören af Veckobladet det i ditt tycke farliga Stockholmsbladet. Och ännu mer -— seså, neka inte — under anonymitetens slöja kämpar du mot Aftonbladets politiska NG ubbköpings konservativa tidning, cOlycksbladet, som jag kallar-den, derföre att den jemt -profe: terar olyckör då det är fråga om nödiga reformer. — Du bara gissar, Lovisas, sade prosten, som önskade afbryta ämnet. Huru är det; har adjunkten fått kaffe ännu? Nej, låtom oss icke gå ifrån det egentliga samtalsämnet,) svårade gumman, makande sig ännu närmare prostfar; jo, jo, nu har jag dig i fällan, min gubbe, Tror du inte att jag vet, att det är du som änder pseudonymen Ståndaktig? skrifver i Olycksbladet? mot en representationsförändring? upu misstager dig fullkomligt. Jag skrifver aldrig i tidningar. Endast i hemlighet, under sträng anonymitet, bekämpar du borgare: och bondeståndens adresser till konungen om en ända: målsoch tidsenlig representation. Det är redaktör Fågel som, med hemlig hjelp af din penna, påstår att ingen i staden och orten vill underteckna den Stockholmska cen