Aftonbladet – 29 augusti 1861, sida 1

Paolo med värma; aldrig skulle Manzoni ha velat så förnedra sig.4 Så mycket dåmmare af honom. Det är en känd sak att Moralen är od räglig i romanen. Till och med recensenterna, hvilka till följd af sitt yrke måste prisa den, skratta i tysthet deråt. Pablikens smak är förslöad, min bäste vän; den fordrar, den måste hafva retningsmedel. Hvar och en vänder ryggen åt din kokade oxbringa; nej — nej! du måste bjuda på anrättningar med skarpa såser; ädelt vildt, tillredt med tryffel och duktigt med Cayenne — se det duger!? CHellre än att tillfredsställa en sådan smak skulle jag kasta min penna på elden och borsta skor hela mitt liff, skrek den ociviliserade Paolo. s Jag är för mycket filosof, föratt göra det, sade Courant. Historien lär mig att hvarje tidsålder har sina svagheter. Jag är ett barn af denha tid och antar dess egenheter uten anmärkningar. De af dess brister, som kunna bjelpa mig fram i-Verlden,. dem drar jag nytta of — sådan är min filosofi.4 Din skepticism; menar du. Och litteraturens ära och anseende, den eviga, den högre moralen, : det skönas, det sanmnas gudomliga rätt hvad blir det väl af dem, efter ditt system? frågade Påolo: Courant såg på honom med ett medlidsamt deltagande och sade: Jag har aldrig sett så löjliga figurer som niitalienareäro, med ert outtörbliga förråd af entusiasm. Det ligger emellertid någonting deri, föratt tala artistiskt söchjag funderar på att användavdig i min nästa roman. För att nu tala ren sanning, så tillåt mig säga dig, min vän, att du pratar endast narraktioheter, Deshögtsväfvande teorierna om könsten, som några fantaster och drömmare hysa, ärd iäsalunda ofelbära. Min teori är då myveket enklare och kan innefattas inom den ryktbara versen al denstore mästaren: Wpous le8 gönres sont bons horsde genre en: RuYCUD.? (Foris.)