värdshuset i byn der den enkla familjmåltiden skall firas, . Under vägen uppstiga stridstankar hos honom, liksom molnen al stormen jagas öfver himmelen. Nej, han vill icke låta beröfva sig hvad som hör honom till -— Hans rättigheter, beslutna ihimlen, stå framför denna lumpne skrifvares. Hon skaH blifva hans. Till följd af detta beslut förskaftar sig le Prådestine ett:starkt sömngifvande medel, hyr sig ett litet rum bredvid middagsrummet, der -bröllopsmåltiden skall hållas, häller litet af sömndrycken 1 hvart och ett af champagneglasen, tio till antalet, och väntar derefter i tysthet på utängen. Middagen fortgår långsamt och ledsamt; till slut hör han ehampagnekorkarne smälla — skålar drickås — derefter tystnåt efter hand sorlet afrösterna, det ena nufvudet efter det andra sjunker ned på bordet och helagällskapet är djupt insomnadt. Le Predestine begagnar sig af detta ögonblick, störtar sig ölver sitt rof, lyfter henne på sina armar och skyndar med sin dyrbara börda till sitt gömställe. Ett gement skurkstreck, förtjent af tiotösen guillotiner,) röpade Paolo. cAldeles eår, sade Theophile; slå till bra, om du vill att det skall kännast, är mitt valspråk. Jag ser att min plan duger. Jag Nar inte slutat ännu — det finns något äpnu mera er ae Hör på bara : Pfter en stund vaknar brudgummen, saknar sin brud, söker henne med vacklande steg, ser endörr stå på glänt, stöter upp den och stigerin: Det var dörren till le Predesfingst rum, som han hade glömt att stänga. En tiger, stördisin kula, är ej mera förfärlig än Predestinet vid åsynen af sim rival; en tigers klor ej mera dödande än P;cdestinestfingrar, som ripa den inträdunte om strupen: Jan kamp ör tio sekunder uppstör; hör! ett qväfdt jemmerrop — och der ligger dagens brudgum — ett Hk. Hvad säger du om det? Jag hoppas det är längslande och passioneradt nog för det första kapitlet, sade Coumat med ett smålförnöjdt skratt.