Aftonbladet – 28 augusti 1861, sida 2

halfblind, ganska döf och alltid tankspridc — en svårighet som emellertid efter hvarje dags öfning blef mindre — så voro hans -pligter lätta nog att uppfylla och den aktning som både brodern och systern visade honom gjorde dem snart äfven behagliga. Mr Boniface kom aldrig in till honom, för att bedja honom göra någon förändring, hvilken han efter mycket grubblande hade uttänkt, utan att tillika göra en ursäkt för sin tröttande noggrannhet och utan att yttra många anklagelser mot sig sjelf, som så kunde begagna sig af mr Mancinis godhet. Mademoiselle på sin sida lät honom aldrig aflägsna sig klockan sex, utan att för honom uttrycka sin och sin brors tacksägelse för hans vänliga hjelpsamhet. Äfven mr Pertuis var artig emot honom och få voro de gånger då han gjorde sin vän besök och icke äfven tittade in till Paolo i hans arbetsrum och skakade hand med honom. Tacksägelser, leenden och handtryckningar, säger du måhända, kära läsare, bevisa icke så mycket, och du har rätt; men de göra i alla fall ett godt intryck och hafva en rätt er fö makt att göra beroendet lätt. Ej heller voro dessa yttre tecken af väkvilja de enda bevis af Pelätenhet som handsekreteraren erhöll. Vid andra halfva måna dens slut blef hans: arfyode ökadt från sextio till sjuttiofem francs, ett item af en viss vigt för den hvars hela längtan var att så fort som möjligt samla medel till en resa från Paris till Rom. Till trots för dennå tillökning och den noggrannaste sparsamhet visade sig emel lertid Paolos kassa vida knappare vid månadens slut än hvad han hade väntat. Flera utgifter än han hade beräknat togo hans tillgångar i anspråk — skoflickarens hustru midt emot, som borstade hans skor och stä