Aftonbladet – 28 augusti 1861, sida 1

husnummer, kontor — allt var af samma: fabrikation.. Thornton återkom ytterligt nedslagen och mera dyster och hopplös: till sinnes än någonsin. Han började att ofta besöka la Morgue. Detta olycksbådande ställe och de hemska skådespel det erbjöd hade ett slags förfärande trollmakt öfver honom. Den föreställning, som han redan från början haft, nemligen att Paolo kastat sig i floden, återkom oupphörligt och grep honom med hela kraften af en fix ide — hans sjuka fantasi målade -beständigt, huru Paolos liflösa kropp skulle se ut, der hanlåg utsträckt på de mörka skifferstenarne i den sorgliga byggnaden. Thornton var der en morgon, då en liflös kropp, som nyss blifvit upptagen ur floden, blef inburen. Den hade legat i vattnet blott några få timmar och var icke det ringaste vanställd.. Det var liket af en ung icka, icke tjugu år gammal, af medelstor, smärt gestalt och öfverraskande vacker. De våta massorna af hennes rika, bruna hår, som låg tätt intill tinningar och hals, fromställde i en så mycket starkare dager den aläbasterhvita, fina hyn. Hon var hvitklädd: Folket trängdes i massa kring den vackra, döda flickan, och deltagandet yttrades lika enhälligt, som gissningarna vöro högljudda rörande orsaken till hennes förtidiga död. Olycklig kärlek blef naturligtvis den slutliga förklariogen. Länge öch uppmärksamt stirrade Mortimer på det i dödens lugn stelnade ansigtet — öch 8e! allt efter som han blickade derpå, smög sig långsämt en sådan förunderlig ombildning, som vi erfarå i våra drömmar, öfver det högtidligt lugna anletet, tilldess de obekanta dragen öfvergingo till de väl. bekanta, som seden nio är tillbaka med eldkraft varit inpräglade i bans hjerta och