Aftonbladet – 27 augusti 1861, sida 2

honom att vara hennes vän — en i mmare vän än hon kanske anade; och under det han sade detta, slöt han en af henne: händer i sina. Jag är viss på att ni är min vän, svarade Lavinia, och jag är i sanning tack. sam för er godlet; men ni måste äfven inse alt då ni endast är en vän, men olyckligtvis icke min onkel, så kan jag i stanna i ert hus på samma vilkor som ifall jag verkligen vore r brorsdotter. Nå ja, jag medger det, svarade mr Jones och fillade derpå hasigt i en nästan passionerad ton: Hyarföre skulle jag icke för dig blifva någonting ännu bättre än både onkel och vän? Hon förstod honom ej. Finns det icke en ännu heligare och ömmare benämning som du kan gifva mig?4 frågade han med ännu mera värma, ett namn som skall gifva mig rättighet att beskydda dig inför hela verlden? Hon såg förskräckt ech förvirrad ut, liksom den gör, hvilken icke rätt kän fatta meningen med några allvarsamma ord, sagda på ett obekant språk. Jag är frisk och stark, fortfor frestaren, och månget yngre fruntimmer än du har gift sig med en äldre, man än jag är och inte haft skäl att ångra sig — tvertom. Hvad säger du em mitt förslag, Lavinia?t4 Hon satt några ögonblick såsom förstenad, ryckte derefter häftigt ifrån honom sin hand, skyggade tillbaka för hans bemödande att ånvo bemäktiga sig .den, som om han varit en orm, och ilade bort till motsatta sidan af rummet under det hon utropade: . Nej, aldrig! aldrig! — heldre döden!4 Mr Jones blet blygrå i ansigtet-och närnade sig henne med en hotande min —