Aftonbladet – 27 augusti 1861, sida 1

af broderns hem, så skulle han få kännas vid det straff, som lagen stadgar för dylika skälmstycken. Sedan detta var gjordt öfverlade han med sig sjelf huru han för egen del skulle taga saken, och kom dervid till det resultat — till hälften af tycke för baroct, till hälften af fruktan för den skandal saken skulle väcka — att det klokaste han kunde göra vore att tiga och hålla saken hemlig för alla, ja till och med för sin hustru; och detta beslut hade han troget hållit ända till denna stund, då han yppade allt för Lavinia sjelf. En åskstråle kan icke gifva den förskräckte vandraren, vid hvars fot den faller, ett säkrare bevis på verkligheten af sin tillvaro än mr Jones klara och obestridliga förklaring gaf den af det oväntade slaget nästan bedöfvade Lavinia. Hon uppfattade emellertid med ens och för alltid sin förändrade ställning och blef ålminstone förskonad för ovisshetens qval. Allt svek henne på en gång — det förflutna, det närvarande och framtiden — ja, hon var icke ens längte sig sjelf. Sjelfva den moderliga kärlek, hvilken från andra sidan grafven kastade en stråle af ljus i hennes lifs mörker, var icke längre hennes — hon hade inger rättighet till den. Hennes inre liksom hennes yttre verld vacklade och föll till stoft omkring henne. Förtviflan grep den arma flickans HKjerta; hon gömde ansigtet i händerna och utbrast i våldsam gråt. r Jones sökte på sitt vis att trösta henne. Det fanns icke något skäl att våra så upprörd; detta var ju en verklig dårskap; ty hvad var det, noga betänkt, för skilnad i hennes ställning nu emot förr? — ej det ringaste utom ett namn. Hade han icke afvetat hennes verkliga härkomst redan. i elfva år, och ändå hade han bekostat hennes uppfostran med lika mycken omsorg som om hon vore hans rätta brorsdotter — och bildat henne till: en verklig dam, hvilket hon äfven skulle förblifva så länge hon lefde, om hon endast hade förtroende för ho