Aftonbladet – 27 augusti 1861, sida 1

med några små upplysningar som mr Jones blygsamt undanhöll, törande sig sjelf. r Mark Jones hade, som vi redan veta, en bror några år äldre än han sjelf, hvilken hade begitvit sig till London för att söka sin lycka och någon tid varit bosatt derstädes som vinhandlare, då den yngre brodern äfven begaf sig till hufvudstaden i samma ärende. Ja, af några yttranden som vår be: kante mr Jones motvilligt fällde fann man klarligen att den äldre brodern hade varit den yngre till någon nytta vid dennes debut i den stora hufvudstaden, Huru dermbd än må förhållit sig, så var det åtminstone säkert att allt efter som den yngres lycka var i stigande, var den äldre broderns i fallande, till följd af hans böjelse att dricka. Slutet blef en bankrutt och bankruttören drack så mycket mera för att trösta sig, till dess han blef hvad alla drinkare äro, en plåga för andra menniskor. Den yngre brodern, hvilken just vid den tiden hade gift sig med: enkan Jarman, kände hans närvaro såsom en skam för sig, och som han befarade att broderns dåliga uppförande skulle skada hans egen kredit och anseende vid den vinstgifvande och fina handel han dref, så gick han in på attlemna för detta vinhandlaren ett litet årligt underhåll med vilkor att han skulle lemna det moderna West End och slå sig ned i en af de aflägsnaste och minst besökta förstäderna. Öfverenskommelsen. var snart träffad och den ruinerade mannen drog sig undan till Whitechapel; der han fann en erson som var hågad att hjelpa honom bära fifvets bekymmer. Han gifte sig således ock erhöll en dotter som fick det granna namnet Lavinia.. Ehuru förbjuden att på något sätt meddela sig med sin lyckliga broder i West End, vände sig den, som hate blifvit förvist till Witechapel, oupphörligt, både skriftligen och . personligen till mr Mark Jones, för. att erhälla en tillökning i sitt årliga underhåll, som han förklarade vara knappt tillräckligt för en, men som två